00-talets (nästan) 100 bästa låtar

12 februari 2010

För ungefär ett halvår sedan var det poppis att göra listor över 00-talets bästa låtar. Pedantisk som jag är tyckte jag att det var lite förhastat eftersom det trots allt vara några månader kvar på det årtiondet, så jag gjorde en 90-talslista istället (som i något stympat skick hamnade på Spotify). En vecka före jul kraschade så min hårddisk och det har tagit ett tag att lägga till tillräckligt många av mina nyare skivor till det som fanns på den gamla datorn för att jag tyckt att jag kunnat göra 00-talet rättvisa. Det finns helt säkert fortfarande luckor, men dem får jag väl täta så småningom.

Den här gången har jag inte varit lika restriktiv i mitt urval, mest eftersom jag tydligen köpt färre skivor det här årtiondet, så jag har tagit upp till tre låtar från samma skiva. Trots det blev det till slut inte fler än 95 låtar, men påfyllning kommer säkert.

Jag har efter bästa förmåga hållit mig till låtar som faktiskt släpptes första gången på 00-talet, men någonstans fallerar det säkert.

Listan är i bokstavsordning efter artist bara för att det gör det lättare att babbla mellan raderna.

00-talets 95 bästa låtar

1. Vidare, Adolphson & Falk
Från skivan Vidare med akustiska versioner av deras gamla syntpoplåtar. Skulle jag välja en låt som skulle vara en psalm för vetenskapen skulle det vara den här.
2. High On Sunday 51, Aimee Mann
3. The Moth, Aimee Mann
Båda från Lost In Space.
4. Run, Air
5. 21 Things I Want In a Lover, Alanis Morissette
6. Deathzone, Apocalyptica
7. Girlfriend, Avril Lavigne
Struntar man i den bitchiga texten är det en fräsig poplåt.
8. Love Is Gonna Save Us, Benny Benassi
9. Don’s Kora Song, Bobo Stenson trio
Från Cantando som släpptes sent 2009. Den här missade nog många som gjorde sina listor tidigt. Eller så har de, gud förbjude, annan musiksmak än jag.
10. Outrageous, Britney Spears
11. Piece of Me, Britney Spears
12. Gimme More (Kimme More remix), Britney Spears
Säga vad man vill om Britney, men hon får en del bra låtar skrivna till sig.
13. Pay Me My Money Down, Bruce Springsteen
Från den folkiga We Shall Overcome: The Seeger Sessions. Inte som han brukar låta, om man säger så.
14. Do Me, Buddaboys
15. Let It Be Mine, Buddaboys.
Eva Dahlgrens grupprojekt fick dålig kritik när skivan släpptes, men jag gillar den.
16. Blue, Cat Power
17. Title of the Song, Da Vinci’s Notebook
En parodi på den typiska pojkbandslåten där sångaren trånar efter flickan som gett namn åt låten. Här ersätts de vanliga klichéerna i texten med beskrivning av dem istället:

Penitent admission of wrongdoing
Discovery of the depth of my affection
Regret over the lateness of my epiphany

Title of the song
Naive expression of love
Reluctance to accept that you are gone
Request to turn back time
And rectify my wrongs
Repetition of the title of the song


18. Ghost of Love, David Lynch
19. Walkin’ On the Sky, David Lynch
Båda från soundtracket till Inland Empire – inte Lynch’s bästa film, men troligen den konstigaste (undantaget Eraserhead).
20. Give It Away, Dick Brave & the Backbeats
De har även gjort covers på Get the Party Started, Walk This Way mm, allt i rockabillystil.
21. Brand New Day, Dr. Horrible
Från Dr. Horrible’s Sing-Along Blog, webbprojektet som Buffy-skaparen Joss Whedon pysslade med under den senaste författarstrejken i Hollywood.
22. Mr E’s Beautiful Blues, Eels
22,5: Gollum’s Song, Emilíana Torrini
23. This One’s For You, Fläskkvartetten och Robyn
24. Det sitter i dig, Freddie Wadling
25. Jag är monstret, Freddie Wadling
26. Disko Kebab, Freddie Wadling
Alla tre från Jag är monstret.
27. New York Groove, Golden Shower
Finns att ladda ner gratis på deras hemsida.
28. If I Were a Deep One, H.P. Lovecraft Historical Society
Ny text till låten som på svenska heter Om jag hade pengar, från Cthulhu-musikalen A Shoggoth On the Roof.
29. 345 Wonderful, Helicopter Girl
30. The Man Comes Around, Johnny Cash
Låten som inleder remaken av Dawn of the Dead.
31. Hurt, Johnny Cash
NIN-covern som många tydligen tror är ett original.
32. Personal Jesus, Johnny Cash
Den här vet väl alla att det är en cover i alla fall? Alla tre från American IV: The Man Comes Around.
33. Old Fashioned Morphine, Jolie Holland
34. Mad Tom of Bedlam, Jolie Holland
35. Goodbye California, Jolie Holland
Alla tre från Escondida.
36. Sundance Kid, Kent
37. Dom andra, Kent
38. FF, Kent
Alla tre från Vapen & Ammunition, Kents bästa skiva.
39. All These Things That I’ve Done, The Killers
40. Schlager, Kjell Höglund
41. Contrapunctus 2, Laibach
Laibach tolkar Bach, och gör det jääävligt bra. 20 minuter ren njutning.
42. Is This Love, Lake Placid
Från Musexpo Unearthed, nån sorts samlingsskiva jag slumpköpte.
43. Viva Lars Vegas, Lars Vegas Trio
44. Pretty Fly (For a White Guy), Leningrad Cowboys
45. Here It Is, Leonard Cohen
46. Boogie Street, Leonard Cohen
Två av de bästa låtarna från Ten New Songs.
47. Fuck You, Lily Allen
48. mOBSCENE, Marilyn Manson
49. Doll-Dagga-Buzz-Buzz Ziggety-Zag, Marilyn Manson
50. Vodevil, Marilyn Manson
Alla tre från The Golden Age of Grotesque.
51. Jag är en vampyr, Markus Krunegård
52. Hjälp, Markus Krunegård
53. Åh Uppsala, Markus Krunegård
Ibland tror man att inget som skrivs på ens eget språk ska kunna överraska en längre, men så kommer någon som Markus Krunegård och ändrar på det.
54. En tidsinställd bomb, Mattias Alkberg BD
55. Kom kom, Mattias Alkberg BD
56. Här är ditt liv, Mattias Alkberg BD
Eller de här jepparna. Eller Pascal, längre ner.
57. Sparkling Diamonds, Moulin Rouge
58. Won’t U Please B Nice, Nellie McKay
Lyssnar man inte ordentligt på texten är det bara lite soft jazzigt. Då missar man allt det roliga.

If you would sit oh so close to me
That would be nice, like it’s supposed to be
If you don’t I’ll slit your throat
So won’t you please be nice?

59. The Hand That Feeds, Nine Inch Nails
60. Stort och vackert, Pascal
61. Älska mig/Skjut mig!, Pascal
62. Rödlätta man, Pascal
Alla tre från Galgberget.
63. Att dansa och slåss, Peggy Lejonhjärta
Från en cd-singel jag slumpköpte begagnat på Skivbörsen, lätt den butik som gjort mest för att utöka min musiksmak.
64. Fredrik Snortare & Cecilia Synd, Petter
65. Get the Party Started, Pink
66. Är du lönsam lille vän?, Rally
Från skivan Lyxprogg, med glassiga versioner av gamla progglåtar som Staten och kapitalet, Sådan är kapitalismen, Hon kom över mon och annat. Freddie Wadling gästsjunger på ett par spår.
67. Sonne, Rammstein
68. Amerika, Rammstein
69. Closer, Richard Cheese
70. Smoke Two Joints, Richard Cheese
71. Down With the Sickness, Richard Cheese
Även känd som montagelåten från remaken av Dawn of the Dead. Richard Cheese gör härliga covers.
72. (Go To) California, Rob Zombie
73. Teen Horniness Is Not a Crime; Sarah Michelle Gellar, Alley McBride och ClarKent
Från soundtracket till Southland Tales, en av årtiondets konstigare filmer. Inte David Lynch-konstig, men om man inte vet om att vissa av karaktärerna är telepatiska är det svårt att hänga med. Eller, det är svårt att hänga med ändå, men det kan man strunta i och luta sig tillbaka och säga ”men titta det är ju han/hon!” om alla birollsinnehavare.
74. She’s My Man, Scissor Sisters
75. Hands In the Sky (Big Shot), Straylight Run
Egentligen bara den andra halvan, men den är desto bättre.
76. 482 MHz, Sällskapet
77. Spår överallt, Sällskapet
78. Honungsgatan, Sällskapet
Årtiondets bästa platta? En klar contender i alla fall.
79. I Wanna Be a Hippy, Technohead
80. Kärlek är för dom, Thåström
Kärlek är för dom är långt ifrån hans bästa platta, men den här låten är bra.
81. Ungefär så här, Thåström
82. Ännu mera gift, Thåström
83. Så kall så het, Thåström
Men Mannen som blev en gris skulle kunna vara hans bästa. Med den här och Sällskapet har han haft ett bra årtionde.
84. Alice, Tom Waits
85. Little Drop of Poison, Tom Waits
Jag måste missat att rippa några av mina Tom Waits-skivor, för mer än så här borde han väl ha med?
86. Black Widow Blues, Townes Van Zandt
87. Black Jack Mama, Townes Van Zandt
88. Global Fussball OK, Tyskarna från Lund
Ett av Varanteaterns fuskband.
89. Hentai, Wizzy Noise
90. Maps, Yeah Yeah Yeahs
91. The Cut F. My Boyfriend, Zombie Nation
92. Inside the Speaker, Zombie Nation
93. Mr. Sunbeam, Zombie Nation
Mest kända för Kernkraft 400, men de här är minst lika bra.
94. Rally of Love, 22 Pistepirkko
Och sist lite mer finskt som bara är så bra:

We don’t care about breaking our hearts
Driving in the Death Valley rally of love
We don’t care about crashing our cars
Pedal to the metal and our heads among the stars

Även denna lista finns på Spotify i något krympt skick eftersom alla låtarna inte finns där (men fler än jag trodde). Jag tror jag ersatte Rammsteins Amerika med en cover som var ganska lik från en hyllningsplatta.


Nanofiktiondags!

20 november 2009

Det finns tydligen ingen allmänt accepterad definition av nanofiktion. Jag går på en av de striktare: en nanofiktionhistoria ska berätta en historia på max 50 ord. Här är en jag totat ihop idag.

Specialinspektör Torstensson vacklade ut på luftskeppets lutande däck med fickuret i handen.

Fleischmann skrattade hest med Torstenssons tjänsteportfölj under armen. Strålpistolen lyste grönt.

- Spelet är mitt.

- Du hittade alltså sprängladdningen?

Fleischmann bleknade.

Torstensson tryckte på uppdragskronan och duckade. Explosionen var öronbedövande.

- Han kommer väl tillbaka som vanligt, muttrade han.


Hur många tal finns det?

6 maj 2009

”Oändligt många” har säkert många lärt sig. Men hur många är det? Finns det lika många av två sorters saker som är oändligt många?

Den som vill veta mer kan få en relativt lättfattlig förklaring (på engelska) hos Irregular Webcomic. David Morgan-Mar är inte bara serieskapare, han är folkbildare också.


Nej, inget viktigt idag heller

26 april 2009

Men en rätt kul videosnutt.


Le Wrath di Khan

5 februari 2009

Något av det bästa från Robot Chicken någonsin:


Förra årets nyheter

2 januari 2009

Det kom väl knappast som en överraskning att den halta ankan Bush lite i tysthet tog diverse beslut som gynnade hans storkapitalkompisar sådär på sluttampen. Det enda som återstår är väl att se vilka han benådar de sista dagarna. Enligt Wikipedia har han hittills varit relativt återhållsam med sådant, men han kanske sparar sig till slutspurten. Att det bland de benådade verkar vara gott om personer fällda för diverse narkotikabrott kan man ju göra sig lustig över om man orkar.

I avdelningen märkliga tekniska framsteg runt hörnet har vi den pratdrivna mobilen. Aldrig mer ladda batterierna! Aningen relaterat är en lista över historiens största nördar, toppad av Linus Torvalds.

Obligatorisk ipredupphämtning:

  • Sauk är missnöjd med ipredlagens utformning och tycker att politikerna borde ställa sig upp och ta sitt ansvar istället för att huka med fingret i luften. Tja, problemet är väl kanske inte att de böjt sig för opinionsvindarna utan snarare att de greppat anklarna för skivindustrin…
  • …efter amerikanska hot. Vem är förvånad? Inte jag.
  • En obligatorisk titt hos forskarna – ni vet, de där som inte går i partipolitikers, opinionsbildares eller industrimagnaters ledband utan själva ser efter hur saker hänger ihop (ja ja, jag vet att det finns undantag) – visar att det inte helt oväntat är så att nedladdningen inte minskar skivköpandet. Man köper däremot skivorna utomlands via nätet istället för i dyra svenska butiker.
  • Cary Sherman som tydligen är någon slags talesperson för RIAA hävdar att den typ av stämningar som man ägnat sig åt där och som i och med Ipred snart kommer igång här var nödvändiga, trots att man nu slutat med dem och istället skjuter över ansvaret på internetleverantörerna. Hans resonemang haltar rätt rejält på flera punkter, bland annat när han hävdar att den enorma ökningen av försäljning av musik över nätet är deras förtjänst och helt ignorerar att möjligheterna att köpa musik på det sättet var tämligen begränsade för fem år sedan. Att han dessutom inte kan skilja på logaritmisk och exponentiell ökning gör ju inte saken bättre (om han nu inte avsåg att säga att antalet fildelare höll på att plana ut och knappast ökade alls längre).

Bland andra politiska idiotier kan nämnas migrationsverkets nöjdförklaringar som man med rätt tveksamma metoder övertygar flyktingar som fått avslag att skriva på.

Ofta har klienten inte förstått innebörden av att skriva på en nöjdförklaring. Och det offentliga biträdet sitter inte med på mötet och förklarar för klienten vad han eller hon har för rättigheter. Detta på grund av att Migrationsverket inte vill betala för den kostnaden. Trots att man inte kan överklaga nöjdförklaringen när man väl skrivit på.

Jag förstår inte riktigt vad det är för människor man anställer på migrationsverket. Är det ett krav att man hatar människor eller är det bara en extra merit när det är dags att söka högre tjänst?

I avdelningen nyheter som skulle platsa i en dålig science fiction-film har vi den här om att vi i somras hade den hittills största uppmätta revan i jordens magnetfält. Tur att det inte orsakade en zombieapokalyps eller något annat otrevligt.

Som avslutning meddelar vetenskapsradion även att man hittat över tusen nya djurarter längs Mekongfloden, bland annat den här otroligt söta ulliga fladdermusen:

Ullgullig fladdermus

Ullgullig fladdermus


Dataspel tas på allvar – äntligen!

25 november 2008

Sossarna har satt ihop en lista på sex punkter för sin dataspelspolitik. Det är inte en dag för tidigt att politikerna börjar ta dataspelen på allvar, och sympatiskt nog har de med formuleringar om kultur och inte bara pengar. DN:s Jonas Thente är försiktigt optimistisk, och det är nog en sund inställning.

Hans förhoppning om att man inte ska ge sig in och detaljreglera kan jag bara instämma i. Dataspelsbranschen i Sverige gör bra spel utan att någon politiskt tillsatt, halvt okunnig person ska lägga sig i eller försöka hitta på något eget alternativ. Precis som kommunala musikskolan har varit en av förutsättningarna för att Sveriges enorma musikindustri så bör man inrikta sig på att ge möjligheter för intresserade ungdomar att lära sig grunderna i spelkonstruktion och andra relevanta färdigheter. Det man ska passa sig för är mediautbildningskatastrofen: inga dataspelsgymnasier, men gärna relevanta kurser.

Programmet kan enkelt delas in i informationsinhämtning, utbildning, näringslivspolitik och kulturpolitik. Att man insett att man inte vet så mycket är ju en bra utgångspunkt, och att satsa på utbildning är det viktigaste bland det övriga. Jag tror inte att dataspelsbranschen behöver någon särskild sorts stöd eller liknande, och risken är att om man börjar peta i sådant kan det gå helt över styr. Samma sak med kulturområdet: acceptera dataspelen som en kulturyttring och väg in dem i relevanta kulturella sammanhang, men särbehandla dem inte.

Sedan kan man ju hoppas att även analoga spel någon gång lyfts på detta sett, men det är väl för lite pengar i dem för att det ska vara en realistisk förhoppning.

I DN diskuterar man även lånandet mellan spel och film med Per Strömbäck, som har en del vettigt att säga (i motsats till när han fick kommentera UNT:s ledare om fildelning, där han inte imponerade på mig). Han verkar ha vettiga åsikter om spel, men blandar han verkligen ihop Drakar och Demoner med Dungeons & Dragons? Oförlåtligt i så fall! Man får hoppas att det är på DN man begått det i nördsammanhang pinsamma misstaget.


Dagens photoshopprojekt

24 november 2008

legolas-elven-comrade


Helgextra

23 november 2008

Först lite allvar om IPRED: UNT skrev en solid ledare i ämnet (jag blev lite irriterad på en av de publicerade kommentarerna) och Jonas Almqvist från Lädernunnan förmedlade några för mig nya insikter om hur STIM fungerar och vad det innebär för artister som inte är så etablerade och deras inställning till IPRED. Han fick medhåll av 100 artister till.

Tyskungen ger oss ytterligare en historia från verkligheten, ett vemodigt nostalgiskt minne av en midsommar med en gigantisk midsommarstång, en tjock far och hallonsoda.

Här finns en påminnelse om att alla kristna amerikaner inte är böghatande puckon. Välbehövligt. (Proposition 8 var ett lagförslag som togs till folkomröstning i Kalifornien om att förbjuda homosexuella äktenskap. Det gick igenom, mycket tack vare att mormonerna hällde pengar över valkampanjen.)

Arhammar tar upp en av mina käpphästar: bristen på standardisering av kontokortläsare. Jag var en gång på anställningsintervju på ett företag som programmerar dylika manicker, och kunde nog ha fått jobbet om jag inte blandat ihop Gödel, Escher, Bach med Einstein’s Brain av samme författare. Jag har en känsla av att jag tappade lite när jag började prata om Alice i Underlandet som har full relevans med den senare men inte den förra.

Slutligen lite lättsamheter:

Sovmorgon hos Bad Girl Nini

Sovmorgon hos Bad Girl Nini

Via MangeMyt hittade jag den här, eh, fina legobyggnationen. (Inte helt jobbsäker om man har humorbefriade och/eller överkänsliga kollegor.)

Och en rolig videosnutt för oss Star Wars-nördar:

För övrigt kan jag meddela att solen gick upp idag med och att det faktiskt kan vara riktig vinter i Uppsala i november:

Vintermorgon


SF-bokhandelns genreindelning

18 november 2008

Jag har alltid gillat SF-bokhandeln, även när jag jobbade i Stockholm och de tog alldeles för mycket pengar av mig, men idag har mitt förtroende för dem fått sig en törn.

Jag tog en titt på deras DVD-nyheter (bland vilka jag kan nämna årets kap: en box med alla Alien-filmerna, båda Predator-filmerna och båda Alien vs. Predator-filmerna för 549kr*) och i kategorin Mainstream – som i och för sig verkar ha en rätt vid definition eftersom den innefattar allt från Citizen Kane till Ed Wood, från Hackers till A Knight’s Tale – hittade jag lite oväntat filmen The Last Legion.

Jag ska säga direkt att jag inte har sett den. Tidigare har jag bara vänt på den i en affär och tänkt ”kanske, om jag hittar den för en bit under hundralappen”, men här är blurben från SF-bokhandeln med några relevanta delar markerade:

Based on Valerio Massimo Manfredi’s bestselling historical adventure novel, The Last Legion begins around 470 A.D., just prior to the fall of the colossal Roman Empire.

As the most recent in a long line of Caesars, a young Roman child, Romulus (Thomas Sangster) is poised to inherit the throne – until Germanic forces invade, lay siege to the city, and brutally murder his parents. At the last second, with his life hanging by a thread, Romulus receives the protection of military commander Aurelius (Colin Firth), who assembles a cadre of rebels, including Romulus, the boy’s magician instructor Ambrosinus (Sir Ben Kingsley) and the Indian female warrior Mira (Aishwarya Rai).

After Romulus discovers an enchanted sword once claimed by Julius Caesar, the troupe heads out to the province of Britannia and Hadrian’s Wall. There, the men will regroup with the Ninth Legion and plan one final triumphant stand against the barbarian invaders of Rome.

Möjligen är det så att allt som uppges utspela sig i historisk tid, oavsett om det är rimligt eller inte, hör till mainstream enligt SF-bokhandeln, men själv kan jag inte svälja det där med ett magiskt svärd. Det verkar förstås också korkat bortom alla gränser att bege sig till Skottland för att försvara det Romerska imperiet, särskilt efter att Rom självt redan är belägrat, men efter att ha läst lite kring filmen är det tydligen för att de vill knyta ihop det med Kung Artur. Ja kära hjärtanes.

Men den kanske är underhållande ändå, vem vet?

* Ja, jag horar lite som kompensation för att jag är stygg mot dem. Men helt ärligt, om jag själv inte redan hade alla filmerna skulle jag köpa den direkt, under förutsättning att man får Aliens i specialutgåvan förstås.


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.