Enter Sandman är i original visserligen en helt okej låt, men mer än så? Nja. Den är lite… otajt, liksom. Sladdrig. Något är det i alla fall som gör att jag inte tycker den är någon superhöjdare.

Så vad gör man för att fixa till en hårdrockslåt som är lite fnasig i kanterna? Man ger den till Pat Boone och ett storband, och plötsligt har man en tajt, svängig låt som lyfter och flyter på ett helt annat sätt en det lite traggliga originalet.

Originalversion:

Förbättrad version:

Så jag försöker inte välja den bästa utan bara en som gör det där jag verkligen gillar med coverlåtar: den tar originalet och gör den till något helt annat, trots att man fortfarande känner igen det. Det här stämmer visserligen in på de flesta av deras covers, men särskilt på Queens One Vision.

Originalet var en hyllning till Martin Luther King, men jag tror att många nutida lyssnare har svårt att koppla ihop texten med hans ”I have a dream”-tal. Eller så är det bara jag som är cynisk och snurrar runt det (antar jag) ironiska användandet av ”one solution” och andra uttryck ett varv till så att hela låten redan i originalversionen blir en parodi på fascistiska propagandasånger. När sedan Laibach döper om den till Geburt Einer Nation (den tyska titeln på pro-KKK-filmen The Birth of a Nation) gör den i äkta nynaziststuk (och på tyska dessutom) så lägger sig ironierna kanske lite väl tjockt.

Men det är fortfarande en bra låt.

Originavideon:

Originalvideon med Laibachs musik:

Med Leningrad Cowboys, förstärkta av Röda arméns Alexandrovensembel:

Videon till originalet är väldigt mycket åttiotal medan själva låten är… tja, ZZ Top. Kanske inte så sofistikerad men med ett skönt gung och en lättihågkommen refräng, ungefär vad man alltid får med en av deras låtar.

Sedan kommer det ett gäng knäppa finnar och stöper om den med ompa-ompa, manskör, dragspel och blåssektion och plötsligt har man något helt annat. Om själva låten blir bättre eller sämre kan man ha olika åsikter om, men som cover betraktat är den lysande: det är ingen tvekan om vilken låt det är, men samtidigt är den helt ny.

…och med William Shatner:

Jag har en viss svaghet för Shatners… sång är väl fel ord egentligen, men ”musikaliska uttryck” kanske funkar. Han verkar strunta helt i om det låter bra eller inte för att han har så jäkla kul och blir så engagerad att han bara vräker på och då är det svårt att inte ryckas med, och här vräker han på mer än vanligt.

Visst kan man tycka att det bara blir parodi, men jag upplever ändå att han har något slags patos, något som känns som ett genuint engagemang som förstärker originaltexten på ett oväntat sätt. Pulps original är ju i början rätt avslappnad och mot slutet ganska gnällig medan Shatner är föraktfull och arg på ett sätt som förstärker budskapet.

Shatnerversionen är hämtad från hans skiva Has Been som bjuder på en intressant blandning av vemod, humor och mer av den energi han lägger ner i Common People.

Men konserterna var till största delen bra. Fler bilder kommer någon annan dag. Kanske.

In other news har jag börjat programmera igen så smått. Civ V har ockuperat min hjärna sedan det kom ut för en dryg månad sedan och jag har i all anspråkslöshet börjat lära mig hur man moddar det så nu kan jag både få utlopp för lite kreativitet och öva upp den där logiska problemlösardelen i hjärnan som legat lite i träda.

Hösten har för övrigt varit ovanligt otrist, med diverse små kurser med facket och annat underhållande. Senast idag var jag som vice jämställdhets- och mångfaldsansvarig på Gaypolisernas tioårsjubileum, vilket var rätt coolt. Bland talarna fanns rikspolischefen Bengt Svensson, Mark Levengood och transan Nadja med flera. Det ger lite perspektiv på tillvaron när man inser att man i motsats till många andra inte riskerar att få uttalanden som ”Såna som dig brände vi i Auschwitz” kastade i ansiktet när man åker buss.

Imorgon blir det lunch med modren som är här på kyrkomötet samt förhoppningsvis lite spelande på kvällen. Livets glada dagar med andra ord!

Det som kommer att hända är två saker: kvinnor som tvingas till det kommer också att tvingas stanna hemma och inte få gå ut alls, och kvinnor som väljer det själva kommer att bära något som är ändrat precis så mycket att det inte bryter mot lagen men ändå fungerar på samma sätt.

Man kan ju fundera på vilken satsning som ger bäst utslag: tiominuters pratprogram i en kanal nästan ingen tittar på eller femminuterssnuttar på en sajt där det laddas upp flera timmars video varje sekund. Kommer någon av dem alls att nå ut till andra än kärnväljarna?

Risken för båda är att deras inslag mest kommer att användas av motståndarna. Gör Reinfeldt ett mindre lyckat uttalande på Schlingmanns lilla show lär det ju också DuTubas, och möjligheterna att klippa ihop motsägelsefulla eller på annat sätt mindre smickrande uttalanden är ju uppenbara.

Det tråkigaste är förstås att de valt ett så menlöst format. Det hade ju varit roligare med lite Chavezianska femtimmarstal till folket, Berlusconisk tutt-teve eller Nixonska ”Jag är ingen skurk”-uttalanden.

På Faktoiders blogg forskade man lite djupare och hittade minsann vad som verkar vara de ursprungliga och faktiskt kinesiska artiklarna.

Det finns numera även en Wikipedia-artikel i ämnet.