Öppet brev till Göran Hägglund

Jag anser regeringens behandling av Apotekets styrelse vara en skamlig handling inte bara mot dem utan mot hela svenska folket. Att kalla till bolagsstämma utan att meddela styrelsen visar att man inte tror att de förslag man lägger har stark förankring utan att man gör sitt bästa för att dölja det man vill genomdriva för Apotekets ägare – Sveriges folk.

Men när man får veta innehållet i de nya direktiven är det inte konstigt att ni i regeringen försöker dölja dem. Att öppna upp läkemedelshandeln för konkurrens är en sak, men att aktivt förhindra Apoteket från att självt konkurrera på den marknaden är ren kapitalförstöring. En sådan oansvarig politik kan inte ha sin grund i sund hantering av statens finanser utan endast i en vilja att sabotera vårt gemensamma ägande. Man visar betydligt mindre omtanke om de svenska läkemedelskonsumenterna än ägarna av de storföretag som vill in på den svenska marknaden.

Som socialminister är du, Göran Hägglund, ytterst ansvarig för detta. Att med dessa skumraskmetoder sabotera vårt gemensamma ägande är ett skamligt beteende av en svensk minister och partiledare.

(Den som själv vill skriva ett brev till Göran Hägglund och protestera kan göra det här.)

IPRED och fulla fjårtisar

Mitt lokalorgan UNT har idag en genomtänkt ledare om IPRED-lagen. Den är kort och läsvärd så läs hela, men särskilt värt att upprepa anser jag vara detta:

Erfarenhet från länder med liknande lagar, som Danmark, visar att nöjesbranschen ägnar sig åt massutskick av brev där människor krävs på tiotusentals kronor för att de inte ska bli dragna inför rätta. Ofta är breven utskickade utan att det finns några bevis för att upphovsrätten kränkts över huvud taget.

Av samma anledning som man inte låter sin tonårige son ha föräldrafri fest hemma för femte gången när de fyra tidigare lett till katastrof på saneringsfirmenivå ska man inte ge en bransch som uppenbarligen inte kan hantera maktmedel någon sorts befogenheter som istället kan läggas hos det vanliga rättsväsendet. Sorry, skiv-, film- och dataspelsbranschmänniskor, men ni har med all behövlig tydlighet visat att ni inte är pålitliga. Ni ska inte ha några nycklar till spritskåpet.

Per Strömbeck, representant för den sistnämnda av dessa branscher, får också uttala sig i UNT. Han säger bland annat:

Utan en fungerande marknad försvinner grunden för kommersiellt producerad kultur, dvs en stor del av böcker, tv, radio, spel, musik och film. Återstår entusiastproduktioner och offentligt finansierad kultur – se där, en definition av kulturell utarmning.

Detta visar en skrämmande historielöshet.

Missförstå mig inte: upphovsrätt är bra, inom rimliga gränser. Det är bra att den som skapar något som är till glädje och/eller nytta för många har möjlighet att få rimlig ersättning för detta. Men när tidsgränserna hela tiden skjuts fram förfelas den tanken helt. Att det skulle vara rimligt att ett verk är skyddat upp till 70 år efter upphovsmannens död är för mig helt främmande.

Och att antyda att upphovsrätten som den ser ut idag är nödvändig för att det ska vara kommersiellt möjligt att skapa kultur är rent struntprat. Före 1600-talet fanns ingen copyright över huvud taget, och ändå kunde folk sälja böcker.

Ännu mer okunnigt är det att påstå att detta tillstånd skulle vara en ”definition av kulturell utarmning”. Shakespeare, Homeros, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Dante Alighieri, Cervantes – alla verksamma före upphovsrätten. Ja, hela renässansen och halva barocken utspelade sig innan det fanns någon upphovsrätt alls. Men Per Strömbäck tycker tydligen att det var kulturellt utarmade epoker där inget av värde skapades.

Nej, ge ingen makt åt mediebranschorganens oansvariga fjårtisar som inte ser kulturella värden i något annat än det som ger dem pengar i plånboken. Låt polis, åklagare och domstolar sköta rättsskipningen.

Hur man behandlar mordmisstänkta barn i Arizona

Den som tycker att vi borde bli mer som USA kan ju ta och läsa det här.

Kort sammanfattning: i Arizona har en åttaåring häktats som misstänkt för mord på sin far och en kollega till denne, och eftersom han efter förhör utan förmyndare eller advokat och utan att ha fått sina rättigheter förklarade för sig erkänt så kan han prövas som vuxen.

Arizona tillämpar dödsstraff. Men ingen fara! Man avrättar ingen som var yngre än sexton när de begick brottet.

Arizonarna är iofs inte riktigt så avrättningskåta som vissa andra stater, t.ex. Texas. Enligt deras egen informationssida verkar den senaste avrättningen ha skett år 2000, men det beror tydligen på att deras system för dödsstraffsrättegångar var olagligt. Doh! Titta här och klicka på Arizona’s Capital System. För tillfället har de över 100 personer på death row.

Om man nödvändigtvis ska tillämpa något så barbariskt som dödsstraff så kan man väl åtminstone se till att man följer lagen när man gör det? Eller är det för mycket begärt?

Obamas seger

Puh.

Jag hoppades och hoppades och hoppades att han skulle vinna men vågade ändå inte riktigt tro att det skulle bli så på riktigt, trots att alla siffror pekade ditåt. Har vi nu en riktig jävla råröta så blir han faktiskt bra också.

Om inte annat så blir det väl en spark i arslet på det hopplöst politiskt efterblivna Amerikat. Kan man hoppas.

(Mindre roligt är ju folkomröstningarna mot homoäktenskap och annat, men det är ju ändå bara tillfälliga motgångar. Vi vet alla hur det kommer att gå: vidsynthet, tolerans och sunt jävla förnuft kommer att besegra puckokonservatism. Visst, det lär ta några år till, men hav tillförsikt! This too shall pass.)

Men tillbaka till landet på andra sidan pölen som nu kommer att få sin första icke-vita president. Det är riktigt stort – nu idag är det riktigt stort. Om tio år kommer det fortfarande vara riktigt stort. Men om femtio år? Knappast. Då har tiden hunnit ikapp, då kommer man att undra varför det dröjde så länge. Hur kunde det ta 200 år innan det land som anser sig vara världens bästa demokrati valde något annat än en vit penisbärare till president?

Nu väntar vi bara på att ett svenskt riksdagsparti får någon med utomeuropeiskt ursprung till partildare.

Men ett steg i taget. Idag ska vi vara glada för att amrisarna gjort ett fall framåt.

Grattis!

De kristna äger inte äktenskapet

Hörni kristna! Nej, inte ni, den där stora majoritetsmassan av vanliga snällkristna människor som tror på Gud och älskar er nästa och har förtröstan och samaritiskt hjälper medmänniskor i nöd, det är inte er jag menar. Det är ni som står där framme och gapar och pekar om hur folk ska bete sig; ni snörpmunsfascister som råkar tro på himmel och helvete och pratande ormar och allt det där; ni som tror att man måste ha skäggväxt och snopp för att prata från predikstolen och dela ut vin och kakor till församlingen; ni som tror er så säkert veta vilka beteenden som möts av Guds välvilja och vilka som inte gör det att ni vill bestämma vad andra ska få göra och inte; ni små, små människor som ser synd och ondska och demoner var ni än vänder er.

Var fan har ni fått idén om att ni kan diktera vilka ord vi andra ska få använda ifrån? Hur i helvete har ni fått för er att ni äger vissa ord och ska få bestämma hur andra kan använda dem? Vad är det för ett jävla sätt?

Som ”äktenskap”. Det är inte ert ord. Ni har ingen som helst rätt att hindra oss andra – vi sunda, vettiga, normala människor som inte försöker tala om hur ni ska leva era inskränkta liv – vill bestämma att två män eller två kvinnor ska få möjlighet att ingå äktenskap. Nejnejnej, tyst nu! Att ni har en gammal bok ger er inte tolkningsföreträde. Och säger ni att ”det alltid har varit så” är ni bara skenheliga om ni röstar, sätter in pengar på banken mot ränta eller envisas med att en man bara ska få ha en hustru. Det funkar ännu sämre här i Sverige där er tro över huvud taget inte fanns för tusen år sedan – skulle vi göra som vi ”alltid har gjort” i ett längre perspektiv skulle ni nog inte bli så nöjda.

Visst, ni kan få känna er kränkta, ni kan få spy galla över den hemska sekulariseringen som gör att det inte längre är normalt att tycka att bögar ska stenas eller åtminstone sättas på fästning för lite straffarbete, ni får demonstrera och protestera på alla möjliga sätt, för så är det i ett fritt samhälle där religionsfrihet råder – och den religionsfriheten ska ni vara jävligt tacksamma över, för annars hade den överväldigande majoriteten av er tvingats lida tusen gånger större förolämpningar mot er tro när en enda liten sekt fått diktera alla val ni nu själva får göra om hur ni ska be, dyrka och predika.

Så protestera så mycket ni vill, men tro inte att vi tänker bry oss om era argument om de inte bygger på något som vi också tror på. Vi behöver inte ta någon särskild hänsyn till vad ni tycker att ett ord ska betyda när vi bestämmer oss för vad vi tycker att det ska betyda. Om ni inte tycker att det duger att använda samma ord för äktenskapet beroende på vad som sitter mellan benen på de inblandade personerna får ni väl hitta på nya ord. Kalla det pjitt och pjätt eller vad ni vill, välvilliga som vi är låter vi er använda vilka fantasiord ni vill.

Men sluta för i helvete att lägga er i hur vi andra pratar.