Först lite allvar om IPRED: UNT skrev en solid ledare i ämnet (jag blev lite irriterad på en av de publicerade kommentarerna) och Jonas Almqvist från Lädernunnan förmedlade några för mig nya insikter om hur STIM fungerar och vad det innebär för artister som inte är så etablerade och deras inställning till IPRED. Han fick medhåll av 100 artister till.

Tyskungen ger oss ytterligare en historia från verkligheten, ett vemodigt nostalgiskt minne av en midsommar med en gigantisk midsommarstång, en tjock far och hallonsoda.

Här finns en påminnelse om att alla kristna amerikaner inte är böghatande puckon. Välbehövligt. (Proposition 8 var ett lagförslag som togs till folkomröstning i Kalifornien om att förbjuda homosexuella äktenskap. Det gick igenom, mycket tack vare att mormonerna hällde pengar över valkampanjen.)

Arhammar tar upp en av mina käpphästar: bristen på standardisering av kontokortläsare. Jag var en gång på anställningsintervju på ett företag som programmerar dylika manicker, och kunde nog ha fått jobbet om jag inte blandat ihop Gödel, Escher, Bach med Einstein’s Brain av samme författare. Jag har en känsla av att jag tappade lite när jag började prata om Alice i Underlandet som har full relevans med den senare men inte den förra.

Slutligen lite lättsamheter:

Sovmorgon hos Bad Girl Nini

Via MangeMyt hittade jag den här, eh, fina legobyggnationen. (Inte helt jobbsäker om man har humorbefriade och/eller överkänsliga kollegor.)

Och en rolig videosnutt för oss Star Wars-nördar:

För övrigt kan jag meddela att solen gick upp idag med och att det faktiskt kan vara riktig vinter i Uppsala i november:

Kan man hitta här.

Exempel:

En enkel men lysande komisk idé: fotografera dig med ett skivomslag framför ansiktet så att det passar in i bilden.

Exempel:

För ett par dagar sen utbröt en mindre photoshopstorm på Mymlans blogg. Resultatet kan beskådas här.

Ursprunget till det hela var att WB photoshoppat en bild på Mymlan för att göra henne lite snyggare (i någon mening). Andra hakade på, och snart fanns det såväl en zombiemymla som en einsteinmymla, en Modesty Blaise-Mymla och en snuskromanmymla. (Mina egna bilder ligger sist i det här inlägget.)

Först försökte jag också göra en ”tillsnyggad” variant av bilden – ta bort rynkor, göra munnen lite gladare, lägga på smink osv – men rätt snart gav jag upp den tanken. Inte för att jag inte kunnat göra ett habilt jobb (om än inte så bra som vissa andra) men för att något tog emot. Det kändes fel på ett rätt obehagligt sätt, som om jag förstörde snarare än förskönade (och även om det finns nyanser i detta som man kan gå in på någon annan gång så är det allmänt så att ungdom uppfattas som skönhet, även av mig) men just då hade jag inte klart för mig varför, eller ens riktigt vad det var jag kände.

Det enda jag visste säkert just då var att det som verkligen tilltalade mig i bilden var blicken, så jag gjorde mesta möjliga av den. Resultatet är första bilden nedan – inte så seriöst, som synes.

Ett par dagar senare skrev Mymlan en dikt som indirekt kickade upp det jag känt tidigare till ett mer medvetet plan. Jag tror att det som gjorde att jag kände obehag inför retuscheringen inte var att det skapade en fejkad Mymla utan att det tog bort det som gör Mymlan till Mymlan: erfarenheten.

Nu ska jag villigt erkänna att jag inte hör till hennes närmaste vänner: vi gick i samma skola en gång i forntiden och min syrra tog musiklektioner för hennes morsa men sedan dess har vi bara träffats öga mot öga en gång. Men det är ändå något särskilt med vissa människor man lär känna som barn; det finns en kontakt, något som gör att man kan hitta varandra årtionden senare. Ja, i alla fall är det så för mig. Det kanske bara är jag som har en kombinerad tidsmaskin och personlighetsdetektor i huvudet, och fan vet om den funkar eller om jag bara inbillar mig.

Hur som helst: det jag fått veta om Mymlan senare stämmer bra med den bild jag haft av henne sedan vi var små, modifierat av de enstaka rapporter jag fått hemifrån sedan dess: hon är ärlig, principfast och trots att hon fått ta en del riktigt hårda smällar av livet fortsätter hon att vara en bra människa.

Så när jag satt här vid datorn och pulade med mina små photoshopverktyg så raderade jag en helt central del av detta. Om man drar bort tio år från en människas ålder, tar man inte då också bort tio år av hennes erfarenheter? Den där blicken, som för mig säger så mycket, förkastar man inte allt som finns i den om man ändrar på allt runtomkring? (Observera att detta inte ska tolkas som något moraliserande över de bilder som gjordes av andra. Mitt resonemang här är känslomässigt och inte etiskt, och alltså helt personligt.)

Nog låter det lite melodramatiskt nu när jag försöker sätta ord på det, men det kan inte hjälpas. Man känner det man känner, även om det inte är hippt, coolt och 00-talsdistanserat.

Anyway, här är bilderna jag petade ihop:

Man gör det mesta av det bästa

Allt blir bättre med en mymla!

I år kom jag ihåg att ta med mig kameran.

En gycklare på medeltidsmarknaden.

McMongol

Alla Mongoler gillar hamburgare.

Bild av lindhyhoppare tagen utan blixt. Bland dansarna finns minst en mahjongspelare och en kriminalvårdare.

Elektronmusikfestival på Lilla scenen på stadsteatern, med Gösta Berlings saga i stumfilmsversion på duken, lysande fåglar och kuddar på golvet och hårt koncentrerade artister.

Insidan av domkyrkan inför visningen av Ecce Homo. Vi var bland de sista som kom in och smet före visningen eftersom det var vansinnigt trångt och jag hade rätt ont i fötterna. De höll precis på att stänga dörrarna så det var knappt att vi fick komma ut.

Fågel Fenix på Fyrisån

Fenix darrar

Tre bilder från en elduppvisning nedanför Islandsfallet. Lite svårbegripligt men rätt fint.