00-talets (nästan) 100 bästa låtar

12 februari 2010

För ungefär ett halvår sedan var det poppis att göra listor över 00-talets bästa låtar. Pedantisk som jag är tyckte jag att det var lite förhastat eftersom det trots allt vara några månader kvar på det årtiondet, så jag gjorde en 90-talslista istället (som i något stympat skick hamnade på Spotify). En vecka före jul kraschade så min hårddisk och det har tagit ett tag att lägga till tillräckligt många av mina nyare skivor till det som fanns på den gamla datorn för att jag tyckt att jag kunnat göra 00-talet rättvisa. Det finns helt säkert fortfarande luckor, men dem får jag väl täta så småningom.

Den här gången har jag inte varit lika restriktiv i mitt urval, mest eftersom jag tydligen köpt färre skivor det här årtiondet, så jag har tagit upp till tre låtar från samma skiva. Trots det blev det till slut inte fler än 95 låtar, men påfyllning kommer säkert.

Jag har efter bästa förmåga hållit mig till låtar som faktiskt släpptes första gången på 00-talet, men någonstans fallerar det säkert.

Listan är i bokstavsordning efter artist bara för att det gör det lättare att babbla mellan raderna.

00-talets 95 bästa låtar

1. Vidare, Adolphson & Falk
Från skivan Vidare med akustiska versioner av deras gamla syntpoplåtar. Skulle jag välja en låt som skulle vara en psalm för vetenskapen skulle det vara den här.
2. High On Sunday 51, Aimee Mann
3. The Moth, Aimee Mann
Båda från Lost In Space.
4. Run, Air
5. 21 Things I Want In a Lover, Alanis Morissette
6. Deathzone, Apocalyptica
7. Girlfriend, Avril Lavigne
Struntar man i den bitchiga texten är det en fräsig poplåt.
8. Love Is Gonna Save Us, Benny Benassi
9. Don’s Kora Song, Bobo Stenson trio
Från Cantando som släpptes sent 2009. Den här missade nog många som gjorde sina listor tidigt. Eller så har de, gud förbjude, annan musiksmak än jag.
10. Outrageous, Britney Spears
11. Piece of Me, Britney Spears
12. Gimme More (Kimme More remix), Britney Spears
Säga vad man vill om Britney, men hon får en del bra låtar skrivna till sig.
13. Pay Me My Money Down, Bruce Springsteen
Från den folkiga We Shall Overcome: The Seeger Sessions. Inte som han brukar låta, om man säger så.
14. Do Me, Buddaboys
15. Let It Be Mine, Buddaboys.
Eva Dahlgrens grupprojekt fick dålig kritik när skivan släpptes, men jag gillar den.
16. Blue, Cat Power
17. Title of the Song, Da Vinci’s Notebook
En parodi på den typiska pojkbandslåten där sångaren trånar efter flickan som gett namn åt låten. Här ersätts de vanliga klichéerna i texten med beskrivning av dem istället:

Penitent admission of wrongdoing
Discovery of the depth of my affection
Regret over the lateness of my epiphany

Title of the song
Naive expression of love
Reluctance to accept that you are gone
Request to turn back time
And rectify my wrongs
Repetition of the title of the song


18. Ghost of Love, David Lynch
19. Walkin’ On the Sky, David Lynch
Båda från soundtracket till Inland Empire – inte Lynch’s bästa film, men troligen den konstigaste (undantaget Eraserhead).
20. Give It Away, Dick Brave & the Backbeats
De har även gjort covers på Get the Party Started, Walk This Way mm, allt i rockabillystil.
21. Brand New Day, Dr. Horrible
Från Dr. Horrible’s Sing-Along Blog, webbprojektet som Buffy-skaparen Joss Whedon pysslade med under den senaste författarstrejken i Hollywood.
22. Mr E’s Beautiful Blues, Eels
22,5: Gollum’s Song, Emilíana Torrini
23. This One’s For You, Fläskkvartetten och Robyn
24. Det sitter i dig, Freddie Wadling
25. Jag är monstret, Freddie Wadling
26. Disko Kebab, Freddie Wadling
Alla tre från Jag är monstret.
27. New York Groove, Golden Shower
Finns att ladda ner gratis på deras hemsida.
28. If I Were a Deep One, H.P. Lovecraft Historical Society
Ny text till låten som på svenska heter Om jag hade pengar, från Cthulhu-musikalen A Shoggoth On the Roof.
29. 345 Wonderful, Helicopter Girl
30. The Man Comes Around, Johnny Cash
Låten som inleder remaken av Dawn of the Dead.
31. Hurt, Johnny Cash
NIN-covern som många tydligen tror är ett original.
32. Personal Jesus, Johnny Cash
Den här vet väl alla att det är en cover i alla fall? Alla tre från American IV: The Man Comes Around.
33. Old Fashioned Morphine, Jolie Holland
34. Mad Tom of Bedlam, Jolie Holland
35. Goodbye California, Jolie Holland
Alla tre från Escondida.
36. Sundance Kid, Kent
37. Dom andra, Kent
38. FF, Kent
Alla tre från Vapen & Ammunition, Kents bästa skiva.
39. All These Things That I’ve Done, The Killers
40. Schlager, Kjell Höglund
41. Contrapunctus 2, Laibach
Laibach tolkar Bach, och gör det jääävligt bra. 20 minuter ren njutning.
42. Is This Love, Lake Placid
Från Musexpo Unearthed, nån sorts samlingsskiva jag slumpköpte.
43. Viva Lars Vegas, Lars Vegas Trio
44. Pretty Fly (For a White Guy), Leningrad Cowboys
45. Here It Is, Leonard Cohen
46. Boogie Street, Leonard Cohen
Två av de bästa låtarna från Ten New Songs.
47. Fuck You, Lily Allen
48. mOBSCENE, Marilyn Manson
49. Doll-Dagga-Buzz-Buzz Ziggety-Zag, Marilyn Manson
50. Vodevil, Marilyn Manson
Alla tre från The Golden Age of Grotesque.
51. Jag är en vampyr, Markus Krunegård
52. Hjälp, Markus Krunegård
53. Åh Uppsala, Markus Krunegård
Ibland tror man att inget som skrivs på ens eget språk ska kunna överraska en längre, men så kommer någon som Markus Krunegård och ändrar på det.
54. En tidsinställd bomb, Mattias Alkberg BD
55. Kom kom, Mattias Alkberg BD
56. Här är ditt liv, Mattias Alkberg BD
Eller de här jepparna. Eller Pascal, längre ner.
57. Sparkling Diamonds, Moulin Rouge
58. Won’t U Please B Nice, Nellie McKay
Lyssnar man inte ordentligt på texten är det bara lite soft jazzigt. Då missar man allt det roliga.

If you would sit oh so close to me
That would be nice, like it’s supposed to be
If you don’t I’ll slit your throat
So won’t you please be nice?

59. The Hand That Feeds, Nine Inch Nails
60. Stort och vackert, Pascal
61. Älska mig/Skjut mig!, Pascal
62. Rödlätta man, Pascal
Alla tre från Galgberget.
63. Att dansa och slåss, Peggy Lejonhjärta
Från en cd-singel jag slumpköpte begagnat på Skivbörsen, lätt den butik som gjort mest för att utöka min musiksmak.
64. Fredrik Snortare & Cecilia Synd, Petter
65. Get the Party Started, Pink
66. Är du lönsam lille vän?, Rally
Från skivan Lyxprogg, med glassiga versioner av gamla progglåtar som Staten och kapitalet, Sådan är kapitalismen, Hon kom över mon och annat. Freddie Wadling gästsjunger på ett par spår.
67. Sonne, Rammstein
68. Amerika, Rammstein
69. Closer, Richard Cheese
70. Smoke Two Joints, Richard Cheese
71. Down With the Sickness, Richard Cheese
Även känd som montagelåten från remaken av Dawn of the Dead. Richard Cheese gör härliga covers.
72. (Go To) California, Rob Zombie
73. Teen Horniness Is Not a Crime; Sarah Michelle Gellar, Alley McBride och ClarKent
Från soundtracket till Southland Tales, en av årtiondets konstigare filmer. Inte David Lynch-konstig, men om man inte vet om att vissa av karaktärerna är telepatiska är det svårt att hänga med. Eller, det är svårt att hänga med ändå, men det kan man strunta i och luta sig tillbaka och säga ”men titta det är ju han/hon!” om alla birollsinnehavare.
74. She’s My Man, Scissor Sisters
75. Hands In the Sky (Big Shot), Straylight Run
Egentligen bara den andra halvan, men den är desto bättre.
76. 482 MHz, Sällskapet
77. Spår överallt, Sällskapet
78. Honungsgatan, Sällskapet
Årtiondets bästa platta? En klar contender i alla fall.
79. I Wanna Be a Hippy, Technohead
80. Kärlek är för dom, Thåström
Kärlek är för dom är långt ifrån hans bästa platta, men den här låten är bra.
81. Ungefär så här, Thåström
82. Ännu mera gift, Thåström
83. Så kall så het, Thåström
Men Mannen som blev en gris skulle kunna vara hans bästa. Med den här och Sällskapet har han haft ett bra årtionde.
84. Alice, Tom Waits
85. Little Drop of Poison, Tom Waits
Jag måste missat att rippa några av mina Tom Waits-skivor, för mer än så här borde han väl ha med?
86. Black Widow Blues, Townes Van Zandt
87. Black Jack Mama, Townes Van Zandt
88. Global Fussball OK, Tyskarna från Lund
Ett av Varanteaterns fuskband.
89. Hentai, Wizzy Noise
90. Maps, Yeah Yeah Yeahs
91. The Cut F. My Boyfriend, Zombie Nation
92. Inside the Speaker, Zombie Nation
93. Mr. Sunbeam, Zombie Nation
Mest kända för Kernkraft 400, men de här är minst lika bra.
94. Rally of Love, 22 Pistepirkko
Och sist lite mer finskt som bara är så bra:

We don’t care about breaking our hearts
Driving in the Death Valley rally of love
We don’t care about crashing our cars
Pedal to the metal and our heads among the stars

Även denna lista finns på Spotify i något krympt skick eftersom alla låtarna inte finns där (men fler än jag trodde). Jag tror jag ersatte Rammsteins Amerika med en cover som var ganska lik från en hyllningsplatta.


För övrigt…

4 februari 2010

…har jag börjat jobba på en lista över 00-talets hundra bästa låtar, men en hårddiskkrasch har gjort att jag måste rippa om en massa skivor och det är ju bara sååå tråkigt. Men jag kan redan nu avslöja att den här platsar:


Låtar jag just nu inte kan få nog av

18 november 2009

De här har ständigt legat i min spellista de senaste veckorna (eller mer), presenterade i stigande ordning enligt det totala antalet genomlyssningar:

9: This One’s For You med Fläskkvartetten och Robyn (6 lyssningar). Voices of Eden har flera bra gästspel, men den här är min favorit för tillfället.

8: Dschinghis Khan med Dschinghis Khan (8 lyssningar). En schlagerklassiker från -79 som fortfarande är kul. Trots att jag bara förstår något enstaka ord har jag utbyte av de säkert fåniga men fonetiskt lyckade ordvändningarna i texten.

7: 0918.00 med Tarmvred (15 lyssningar). Jag vet inget mer om Tarmvred än att det är någon svensk snubbe, från Göteborg tror jag. (Jag är för lat för att googla just nu.) Egentligen gillar jag IntraventrikulärBrosch bättre (80 lyssningar), men den får vila för tillfället.

6: Getinghonung Pronvencale med Hot Soup (16 lyssningar). Hot Soup vet jag ännu mindre om. Jag köpte deras skiva med Cornelis-tolkningar på måfå och den här är den enda jag fastnat riktigt för, men den är å andra sidan riktigt bra.

5: Fuck You med Lilly Allen (19 lyssningar). Den här hittade jag via Sommar med… någon sportsnubbe tror jag det var. En tennisspelare kanske? Precis som med flera av Nellie McKays låtar gillar jag kontrasten mellan den softa musiken och den riviga texten. Den skulle passa bra till ett bildmontage av Jimmie Åkesson, Göran Hägglund och några andra intoleransmånglare.

4: A Fifth of Beethoven med Walter Murphy & the Big Apple Band (31 lyssningar). En perfekt mix av Beethoven och lite skönt sjuttiotalsgung.

3: Jag sitter i dig med Freddie Wadling (65 lyssningar). En av de tre bästa låtarna från Jag är monstret. (De andra är Disko Kebab och titellåten.) Å andra sidan är det bara Bär ut mig, käre Jesus som jag inte tyckte var en bra låt på den skivan.

2: The Hand That Feeds med Nine Inch Nails (121 lyssningar). Riktigt bra rock helt enkelt. Jag kan inte sitta still när jag hör den.

1: Ghost of Love med David Lynch (140 lyssningar). Från filmen Inland Empire. Trots att texten är väldigt repetitiv lyckas David Lynch (som framför den med hjälp av en Vocoder eller liknande) få varje rad att låta intressant.
Strange…
what love does
So strange…
ah what love does
So strange what love does
when you’re all alone

Finns på DuTuben:


90-talets bästa låtar

8 oktober 2009

finns numera på en lista på Spotify. (Tack Bo!)

I alla fall de 63 av 100 som fanns där (med någon enstaka ersättare). Som jag skrev i mitt tidigare inlägg (där alla 100 låtarna finns) är det en preliminär lista baserad på de skivor jag har i min iTunes och som har årtal noterade. Det finns säkert hundra låtar till jag skulle vilja klämma in om jag hade bättre koll på min skivsamling, så det här kanske blir ett levande projekt. Vi får se.


Musik som räddat mitt liv

29 november 2008

Stwisted med Edie Brickell & the New Bohemians från skivan Ghost of a Dog.

Got a strong case of weakness – a rich worthless love
Tell you straight out that it’s twisted
Crack flash of lightning struck from above
Knocked down a cow and I kissed ya

Now I know I’ll be fine just as soon as I let go
Yes I know I’ll be fine just as soon as I let go
But I keep holding on for a future
I keep waiting for something to change
I keep holding on for a future
I keep looking for something that I never see

I ain’t gonna kill myself loving you
I ain’t gonna die for a life together
I ain’t gonna kill myself wanting you
When you don’t seem to want me oh my days go by

But I know I’ll be alright as soon as I let go
I know I’ll be alright as soon as I let go

Why make my heart go to bed at night hungry
Why make my heart go to bed at night cold
Why make my heart go to bed at night beating alone

Inte riktigt hela texten, men det är svårt att välja ut en mindre del. Under mindre lyckliga perioder i mitt liv har jag lyssnat på den här om och om igen så texten sitter rätt bra i hjärnan. (Den text man faktiskt hör skiljer sig i några små fall från det här som är den som följer med skivan med versaler och styckeindelning tillagt.)

Det finns flera bra låtar på skivan (10,000 Angels, Woyaho, Mama Help Me) men det här är en jag kan lyssna på många gånger, trots att den är starkt förknippad med olyckliga kärlekar.

New York Groove med Projecto Golden Shower.

Normalt lyssnar jag mycket på musik; cirka tio timmar per dag säger en överslagsberäkning utifrån summerad playcount i iTunes. Normalt är det bara när jag är riktigt trött jag inte orkar lyssna på musik.

För några år sedan var jag rejält deprimerad, vilket förutom sömnsvårigheter, ångestattacker och brist på aptit och koncentrationsförmåga yttrade sig i att jag hade svårt för att lyssna på musik. När det var som värst fanns det ingen musik jag klarade av – förutom den här låten. Jag vet att det var den enda låt jag lyssnade på i tre dagar. Den gick på ständig repeat.

Varför den funkade vet jag inte. Men jag är glad att jag hade den.

Stigmata med Ministry.

Stronger than reason
Stronger than lies
The only truth I know
Is the look in your eyes

Just like a car crash
Just like a knife
My favorite weapon
Is the look in your eyes

Mer olycklig-kärleksmusik, men mer aggressiv. Första gången jag hörde den här låten var när jag såg filmen Hardware när jag gjorde vapenfri tjänst i Bollnäs. (Egentligen i Österböle i Rengsjö utanför Bollnäs. Riktiga vischan.) Själva filmen är en typisk sci-fi-skräckis av B-kvalitet, men delvis tack vare musiken hör den hemma i kategorin ”filmer jag skäms lite för att jag gillar”.

I alla fall har den här låten hjälpt mig bli arg istället för självmordsbenägen ett antal gånger, och även om jag hellre är glad än arg är jag hellre arg än död. Så tack för det, Al Jourgensen.


Vad man kan hitta i ett polisarkiv

9 november 2008

Från en note jag skrev på Fejan i somras:

När man öppnar en arkivkartong vet man aldrig riktigt vad som väntar. Oftast är det förstås bara vanliga handlingar (även om dessa kan vara nog så spännande), men ibland dyker det upp något mer oväntat. Som en decimeterlång säkerhetsnål, eller ett mariekex.

Just idag har jag stött på ett nummer av tidningen Vi från 1967, vilket är intressant nog. Än mer spännande är att det är en studentspecial.

Förutom foton från bland annat kända uppsalamiljöer finns intervjuer med studenter från de fyra universitetsstäderna Uppsala, Stockholm, Lund och Göteborg. (Man diskuterar också universitetsfilialerna in Linköping, Örebro, Växjö och Karlstad.) I intervjun med uppsalastudenten Mats Åkergården (som på bilderna bär slips och röd-gul-randing skjorta) får man bland annat veta att han betalar 175 kronor i månaden för sitt inackorderingsrum hos fru Hanna Björklund, och att studiemedlet ligger på 3850 kronor per termin, varav 875 kronor är bidrag och resten lån. För den som behövde extra tillskott kunde man arbeta ihop upp till 4400 kronor per år utan avdrag. (För de arktiskt belastade kan nämnas att han åt ett mål mat om dagen på Walldenströmska stiftelsen.)

I intervjun med Inger Mossberg som studerade i Umeå kan man hitta följande:

- Har man någon nackdel av att vara flicka när man läser medicin. Står flickorna ut med t ex obduktioner?
- I studierna har jag inte märkt något handikapp. Men på äktenskapsmarknaden lär det vara så att manliga medicinare är mycket eftersökta, kvinnliga inte alls. Killarna vet att det knappast kommer att bli några hemmafrublomster av oss.

Andra reportage i tidningen berör bland annat vietnamkriget, byggandet av Höga dammen i Egypten samt fenomenet camp som väl nuförtiden skulle kallas kitsch. I den sistnämnda artikeln har man tillfrågat några ungdomar om vad de anser om camp, varvid en artonåring vid namn Carl Bildt lämnar följande svar:

Camp, camp, camp… Varför måste allting vara camp? Eller varför måste allting överhuvudtaget vara något? Är det inte camp så är det väl pop, op eller något annat. Den ena vågen avlöser den andra. Just nu tycks pop-hysteriet delvis ha avlösts av ett hysteri för allt gammalt krafs, som man kallar ‘camp’. Löjligt. Och dessutom fult.

Intill finns en artikel om The Monkees där man bland annat kan läsa följande:

Berättelsen om Monkees är ett skräckexempel som är undantag. De flesta popband som lyckats – Beatles, Animals osv – har startats av unga män med allvarliga ambitioner. De är minst av allt några bolagsprodukter.

Däremot är Monkees ett typiskt exempel på vuxensamhällets engagemang i popmusiken och tonårskulturen. Det är vuxna TV-producenter som gör Monkees-filmerna, det är vuxna som gör skivorna, som sköter propagandan och som kammar in pengarna. [...]

Men det är tonåringarna som betalar. Det är samma tonåringar som på egen hand lärt sig lyssna till Beatles och Bob Dylan och annan kvalitetspop som ligger flera klasser över det som deras föräldrar tyckte om. Dessa tonåringar blir nu hjärntvättade av vuxensamhället med dess enorma resurser. Med raffinerade metoder tvingas de att tycka om något de från början förstod var dåligt.

Artikeln avslutas på följande sätt:

Men det är orealistiskt att tro att man kan slå ut Monkees med Beethoven. Då undervärderar man grovt den kommersiella popbranschens enorma resurser. I stället borde man naturligtvis stödja bra pop.

Monkees är antagligen bara det första stora exemplet på grov kommersiell spekulation i popmusik. Så bra som det har gått måste de snart få efterföljare och då behöver den bra popmusiken allt stöd den kan få.

Vuxensamhället måste alltså vänja sig vid tanken på att hjälpa ungdomskulturen på samma sätt som sin egen kultur, men på dess egna villkor. Konkret betyder det att TV och radio måste få resurser till att ta ordentliga egna initiativ och inte vara beroende av den kommersiella popbranschen. Att skolorna använder popmusik i undervisningen istället för att motarbeta den. Och att det ordnas kommunala popgalor runt om i Sverige.

I ett litet bildreportage beskrivs ett festligt arrangemang anordnat av Konsum Uppsala i den nybygda Fyrishallen, där Ola and the Janglers ”stod i spetsen för en stor popshow”, och pensionärerna fick underhållning av bland annat Gnesta-Kalle.

I frågespalten görs en lång utläggning om den då väldigt nya bilbarnstolen, Hyltestolen, som ”konstruerats på Statens trafiksäkerhetsråds medicinska forskningslaboratorium under ledning av docent Bertil Aldman”. Om mindre barn som ännu inte bör sitta i denna får man veta följande:

[S]pädbarn som ligger i korg eller kasse är bäst skyddade om de placeras så, att korgens ena långsida ligger mot baksidan på förarplatsens ryggstöd. Man får alltså palla upp babykorgen med cellstoffpaket eller annat i höjd med baksätet och tätt intill förarsitsens ryggstöd.

Man får också veta hur man sköter en teflonpanna och att KF inte använder konserveringsmedel i sina köttkonserver.

Men nu ska tidningen återföras till sin kartong för att ligga där tills akten ska gallras år 2029. Kanske någon annan hinner hitta den och kan glädjas åt innehållet någon gång till före dess.


Dagens föreläsning handlar om vetenskapsmusik

28 oktober 2008

I slutet av femtiotalet och början av sextiotalet gjorde några amerikaner en serie skivor med barnvisor som förklarade olika naturvetenskapliga fenomen. Jo visst, på den här tiden fanns det till och med i USA en önskan att lära barn saker – det kan tyckas konstigt, men så var det. Inte nog med det: mång av låtarna blev till och med rätt underhållande, inte bara för sina läroboksaktiga texter utan även rent musikaliskt. Präglade av sin tid som de är är de väldigt teknikpositiva (kärnkraft är särskilt bra) och har en härligt naiv ton ingen skulle kunna ha utan ironi numera.

Den som själv vill prova på kan hitta dem här. Jag rekommenderar särskilt Zoom a Little Zoom, Why Go Up There, What Makes the Weather och den härligt specifika What Does the Glass of a Greenhouse Do.

I en egen klass finns Why Does the Sun Shine, inte för att den är särskilt bra i originalversionen, utan för att den gjorts till en helt lysande cover av They Might Be Giants.

Här finns en del av originalversionen med en mimande Sting(!):

Här är TMBGs betydligt hurtigare version med lite småroliga bilder:

Och slutligen en smått charmig version med en tonåring med ukulele (som tyvärr tror att det var They Might Be Giants som skrev låten, men det må han väl vara förlåten):


Fler bra musikvideor

24 oktober 2008

Able to Love med Benny Benassi

Soputryckning i storfabriken!

Headhunter med Front 242

OBS! Inte 100% jobbsäker, men nästan. Och massor av ägg.

Here It Goes Again med OK Go

Jaja, de flesta har säkert redan sett löpbandsakrobatiken, men den som missat det har en skrattstund att vänta.

Och still slut kanske världens bästa video någonsin:

I Want To Love You Tender med Armi ja Danny

Jag skrattar hysteriskt varje gång jag ser den. Någonstans finns det en koreograf som inte är som alla andra.


En ny favoritlåt

24 oktober 2008

Beasley Street med John Cooper Clarke:


Dagens musikvideo: Sonne med Rammstein

23 oktober 2008

Rammstein som gruvarbetardvärgar som sliter åt en bitchig guldsnortande dominatrix-Snövit. Och dessutom en bra låt!


Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.