Idag har jag lärt mig byråkratsvenskans vackraste ord.

Ordet är avaktualiserad.

För första gången på drygt fem år arbetar jag under en riktig anställning. Först var det kollaps med sjukskrivning i fem månader, sedan arbetsfri uppsägningstid och därefter arbetslöshet med ett par korta arbetsförmedlingskurser innan jag ganska mycket av en slump hamnade på plusjobbet i polisarkivet. Men sedan den första oktober har jag en alldeles riktig tillsvidareanställning, och idag ringde en vänlig dam för att kontrollera att det stämde. ”Ja, det stämmer.”

”Va bra, då kan jag avaktualisera dig hos Arbetsförmedlingen.”

Så nu är jag det. Avaktualiserad.

Inte längre bidragsberoende, i arbetsmarknadsåtgärd, en gnagande svulst på den redan skröpliga samhällskroppen som när som helst kan skäras bort för att rädda vad som räddas kan – ”ledsen blindtarmen, men you got to go” – nej, inte längre så. Nu är jag avaktualiserad. En riktig människa igen, närande i stället för tärande, nyttig, en mervärdesskapare, en lysande liten stjärna på konsumtionssamhällets stora himmel, ja en riktig jävla hjälte helt enkelt.

Avaktualiserad.