Att växa upp på åttiotalet

David Morgan-Mar skriver bra om hur det var att växa upp på åttiotalet. (Nere under serien, som inte har något med det att göra.)

Själv minns jag inte AIDS-skräcken så mycket, men hotet om kärnvapenkrig var ständigt närvarande på ett sätt som jag tror är svårt att förstå för den som inte upplevt det. Lite som växthuseffekten nu, fast världen kunde gå under på femton minuter istället för 150 år. (Miljöförstöringen var ju ett stort hot då också, men mer i form av giftutsläpp.) Men tittar man på populärkulturen – filmerna, musiken, serierna – finns krigshotet där. Terminator, Watchmen, The Dark Knight Returns, Mad Maxfilmerna, Flykten från New York, Jakten på Röd Oktober, Octopussy… listan kan, som man säger, göras lång.

Eventuellt kommer jag på en poäng jag kan lägga till här senare. Nu behöver jag muntra upp mig lite.

2 kommentarer till Att växa upp på åttiotalet

  1. Monica skriver:

    Ja, ”fred på jorden” var standardsvaret när man tillfrågades om en enda önskan på 80-talet. Jag tyckte det nästan blev lite antiklimax när berlinmuren föll (gick då på gymnasiet). Innan fanns ett reellt och lättbegripligt hot att fokusera på – efter murens fall bara en massa spridda oroshärdar, miljöproblem och potentiella epidemier.

  2. Jo, istället för en enda tydlig illustration av människors dumhet så finns det nu hundratals. Inte så uppmuntrande.

%d bloggare gillar detta: