IPRED och fulla fjårtisar

Mitt lokalorgan UNT har idag en genomtänkt ledare om IPRED-lagen. Den är kort och läsvärd så läs hela, men särskilt värt att upprepa anser jag vara detta:

Erfarenhet från länder med liknande lagar, som Danmark, visar att nöjesbranschen ägnar sig åt massutskick av brev där människor krävs på tiotusentals kronor för att de inte ska bli dragna inför rätta. Ofta är breven utskickade utan att det finns några bevis för att upphovsrätten kränkts över huvud taget.

Av samma anledning som man inte låter sin tonårige son ha föräldrafri fest hemma för femte gången när de fyra tidigare lett till katastrof på saneringsfirmenivå ska man inte ge en bransch som uppenbarligen inte kan hantera maktmedel någon sorts befogenheter som istället kan läggas hos det vanliga rättsväsendet. Sorry, skiv-, film- och dataspelsbranschmänniskor, men ni har med all behövlig tydlighet visat att ni inte är pålitliga. Ni ska inte ha några nycklar till spritskåpet.

Per Strömbeck, representant för den sistnämnda av dessa branscher, får också uttala sig i UNT. Han säger bland annat:

Utan en fungerande marknad försvinner grunden för kommersiellt producerad kultur, dvs en stor del av böcker, tv, radio, spel, musik och film. Återstår entusiastproduktioner och offentligt finansierad kultur – se där, en definition av kulturell utarmning.

Detta visar en skrämmande historielöshet.

Missförstå mig inte: upphovsrätt är bra, inom rimliga gränser. Det är bra att den som skapar något som är till glädje och/eller nytta för många har möjlighet att få rimlig ersättning för detta. Men när tidsgränserna hela tiden skjuts fram förfelas den tanken helt. Att det skulle vara rimligt att ett verk är skyddat upp till 70 år efter upphovsmannens död är för mig helt främmande.

Och att antyda att upphovsrätten som den ser ut idag är nödvändig för att det ska vara kommersiellt möjligt att skapa kultur är rent struntprat. Före 1600-talet fanns ingen copyright över huvud taget, och ändå kunde folk sälja böcker.

Ännu mer okunnigt är det att påstå att detta tillstånd skulle vara en ”definition av kulturell utarmning”. Shakespeare, Homeros, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Dante Alighieri, Cervantes – alla verksamma före upphovsrätten. Ja, hela renässansen och halva barocken utspelade sig innan det fanns någon upphovsrätt alls. Men Per Strömbäck tycker tydligen att det var kulturellt utarmade epoker där inget av värde skapades.

Nej, ge ingen makt åt mediebranschorganens oansvariga fjårtisar som inte ser kulturella värden i något annat än det som ger dem pengar i plånboken. Låt polis, åklagare och domstolar sköta rättsskipningen.

3 kommentarer till IPRED och fulla fjårtisar

  1. […] Först lite allvar om IPRED: UNT skrev en solid ledare i ämnet (jag blev lite irriterad på en av de publicerade kommentarerna) och Jonas Almqvist från Lädernunnan förmedlade några […]

  2. […] del vettigt att säga (i motsats till när han fick kommentera UNT:s ledare om fildelning, där han inte imponerade på mig). Han verkar ha vettiga åsikter om spel, men blandar han verkligen ihop Drakar och Demoner med […]

  3. […] Anders Gabrielsson om att ge polisiära rättigheter till en bransch som bevisat att de inte kan hantera ansvaret – och fulla fjortisar. […]

%d bloggare gillar detta: