”Han är snäll när han är nykter”

Veckans bloggtema är tydligen alkohol. På Bloggvärldsbloggen skriver Sofia ganska självutlämnande på ett bra sätt och länkar till massor av andra inlägg.

Mitt personliga förhållande till alkohol är rätt enkelt: jag dricker inte. Inte av moraliska, religiösa eller medicinska skäl utan bara för att jag tycker att det är dumt. Jag behöver inte sprit för att släppa loss (i rätt sällskap, och vem vill släppa loss i fel sällskap?) och enligt mina erfarenheter blir folk mest korkade och odrägliga när de dricker – inget eftersträvansvärt i min värld.

Sedan jag började jobba i polisarkiv har min övertygelse bara stärkts. I mitt jobb ingår ibland att läsa polisanmälningar och ett ständigt återkommande tema är att alkohol leder till våld. I en stor majoritet av alla misshandelsanmälningar är den misstänkte alkoholpåverkad (och ofta även målsägaren).

Ännu tydligare blir det när det gäller hustrumisshandel. (Jo, det förekommer att kvinnor är våldsamma mot sina män också; enligt en artikel jag läste nyligen är ungefär 20% av allt våld mellan partners riktat mot män och det mesta av detta från kvinnor, men det är nästan aldrig lika systematiskt och brutalt som vissa mäns våld mot sina kvinnor.) I de fall alkohol inte är den direkta orsaken rör det sig nästan alltid om någon som missbrukar andra droger eller har svåra mentala problem.

Det vanliga mönstret är att mannen super till på helgerna och då blir våldsam mot frun och/eller barnen. Typiskt är också att kvinnan inte anmäler honom förrän efter flera år, vanligen motiverat med ”han är snäll när han är nykter”. Just den formuleringen återkommer med mindre variationer gång på gång.

Det otäcka är att jag förstår dem, kvinnorna som stannar hos sina våldsamma män. Allt är ju trots allt bra sex dagar i veckan, och han har ju lovat att han ska sluta, och kanske han inte blir så full den här helgen, och blir han full kanske han inte blir våldsam, och blir han våldsam kanske det inte blir så farligt…

Tills den där gången han dunkar hennes huvud i ett element eller tar stryptag på henne tills hon svimmar eller försöker knuffa ut henne från balkongen eller slår henne så hon inte kan gå dagen efter, den gången hon blir så rädd att hon ringer till polisen och han sliter luren ur handen på henne och slår henne med den istället, eller jagar ut henne i trapphuset med en kökskniv medan han skriker att han ska döda henne.

Men – ”han är snäll när han är nykter”. Och nykter är han ju trots allt oftare än han är full.

Och så pågår det. Varje lördag i varje stad, landet runt, vecka efter vecka efter vecka. En man som inte kan kontrollera sitt drickande eller ta ansvar för konsekvenserna, en kvinna som inte förmår lämna den man hon kanske fortfarande älskar (för han är ju ändå så snäll när han är nykter), barn som blir märkta för livet.

Så även om min personliga relation till alkohol är väldigt enkel och avslappnad – jag har aldrig haft svårt att avstå eller blivit särskilt ifrågasatt för att jag är nykterist – så avskyr jag alkoholkulturen. Jag kan inte för mitt liv begripa att det anses rimligt att dricka tills man inte kan gå rakt, prata rent eller tänka klart; jag kan inte förstå att det anses avvikande att inte vilja dricka; jag kan inte acceptera att man skjuter över allt ansvar för ”han är snäll när han är nykter”-männen på dem själva och inte förstår att om det inte fanns ett ideal som sa att en riktig man kan ta sig ett par supar skulle tusentals kvinnor och barn i Sverige kunna leva tillsammans med en man och pappa som bara var snäll utan modifikationer.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: