Kvotering och könsdiskriminering

De senaste dagarna har det kommit igång en ordentlig protestvåg mot universitetens och högskolornas könskvoteringspolicyer.

I sakfrågan kan man ha olika åsikter – själv tycker jag att könskvotering ofta är problematiskt, men att det kan vara en lösning när det rör sig om tungt snedfördelade miljöer där mildare metoder inte biter – men jag tycker det är märkligt att man börjar kalla det för könsdiskriminering först när det är kvinnor som drabbas.

Självklart är könskvotering könsdiskriminering. Det är ju det som är poängen. Enskilda individer av det ena könet missgynnas för att det redan finns många andra individer av deras kön i den miljö man vill få mer könsbalanserad. Men det gäller oavsett om det är män eller kvinnor som kvoteras in: när man talar om att kvotera in kvinnor i bolagsstyrelser, eller ”varannan damernas” på riksdagslistorna, eller att kvinnliga brandmän ska ha lägre krav på fysisk kapacitet än manliga så förordar man könsdiskriminering. Kvinnor gynnas på bekostnad av män (eller möjligen ibland män på bekostnad av kvinnor vad gäller riksdagslistorna) enbart för att de är kvinnor.

Att det handlar om könsdiskriminering gör det dock inte automatiskt till något dåligt (beroende på vilka åsikter man har i övrigt). Jag tycker själv som sagt att det finns tillfällen när det är befogat att ta till den typen av metoder för att bryta upp en enkönad miljö där det inte finns sakliga skäl (utan att gå in på om det någonsin finns sakliga skäl – jag är mycket skeptisk till det, men något undantag finns säkert) för att behålla det förhållandet. Men man ska kalla saker vid deras rätta namn: kvotering är diskriminering, även om syftet är att bryta ett mönster av diskriminering på en annan nivå.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: