Jag önskar jag orkade…

3 december 2009

…skriva något om det här med hedersvåld kontra fyllevåld, men jag gitter bara inte. Hela debatten är fylld av överdrifter, missuppfattningar, inskränkthet och ren dumet (och inte bara på sidan som anser att hedersvåldet är tusen gånger värre).

Men det jag orkar skriva något om är den lilla korta snutten som någon (jag noterade inte namnet och den verkar inte finnas i nätupplagan) skrivit till DN:s kulturdel idag där medias fokusering på muslimskt våld ursäktas med att poliser gärna lämnar ut information om hedersrelaterade brott men inte om alkoholrelaterat våld i hemmet. (Jag ska försöka få tag på pappersupplagan för exakta citat imorgon.)

För det första vet jag inte om det uttalandet är sant, men det kan vi lämna dithän. Det jag tycker är intressant i sammanhanget är att artikelförfattaren tydligen anser att detta är någon slags ursäkt för journalisterna att bara skriva om hedersvåldet istället för fyllevåldet. Är de någon slags sekreterare som bara kan skriva vad någon talar om för dem? Har de inga andra källor än poliser? Kort sagt, vad är det för jävla ursäkt?

Om det är så att de här journalisterna vet att det mördas kvinnor varje år på grund av att deras män är våldsamma alkoholister men ändå väljer att bara skriva om hedersrelaterade mord, vad säger det om deras yrkesetik? Vad säger det om deras värdering av vad som är viktigt att berätta om? Vad säger det om dem som människor?

Viktig uppdatering: Den som skrivit i DN heter Lars Linder, men han refererade bara (extremt kortfattat) vad Solveig Sigridsdotter Thörnblom skrivit här – en text som var mycket mer nyanserad och genomtänkt och tog upp just det jag tyckte var viktigt. Heder åt henne, en ursäkt åt Lars Linder, och skäms på mig som inte kollade upp ordentligt innan jag skrev.


Kristdemokraternas alkoholliberalisering

20 oktober 2009

Igår skrev Göran Hägglund, Maria Larsson och Mats Odell en debattartikel i DN där de beskrev en omsvängning av Kristdemokraternas alkoholpolitik. Jag tror att Niklas analys är i stort sett riktig, men man får inte glömma Sverigedemokraterna i sammanhanget. Jag tror att KD känner sig extremt hotade av SD: KD ligger väldigt nära 4%-strecket, och det finns ett visst överlapp i deras väljarbas – båda partierna appellerar till de mest värdekonservativa väljarna. Sedan SD började bli ett mer realistiskt alternativ (4,7% var det senaste jag såg) och Hägglund för att hålla husefriden i regeringen tvingats genomdriva en mer modern politik i fråga om abort och liknande misstänker jag att de bruna kunnat dra till sig en del av de KD-väljare som är mindre intresserade av den (i brist på bättre ord) ”goda” sidan av KD (medmänsklighet och moralfrågor utan ett övermått av moralism), utan har hållit sig där mest för att de varit en trygg hemvist för folk som vill backa samhällsutvecklingen 50-150 år.

För mig är uppluckrandet av den alkoholrestriktiva imagen ett naturligt steg i strategin att kämpa med SD om de som befinner sig mellan de båda partiernas kärnväljare. KD kommer aldrig att kunna ta de rent främlingsfientliga väljarna från SD och SD kommer aldrig åt KDs snällkristna, men det finns en stor (relativt sett, eftersom det ändå bara rör sig om ett par procent av väljarna) grupp som kan tänka sig båda partierna. Här finns de redan nämnda samhällsreaktionära liksom moralkonservativa allmänkristna, småreligiösa nationalister och en hel del homohatare. SD har ju pushat en del på den kristna fronten och har säkert kunnat vinna över en del av de KD-väljare som är missnöjda med partiets uppluckrade politik i fråga om homosexuella, abort med mera, och för mig verkar det tydligt att KD har en mycket medveten strategi att ta tillbaka väljare från SD. Självklart är man i partiledningen medveten om att överlappet i väljarbas existerar och att KD riskerar att helt utraderas i det fall man faller utanför riksdagen medan SD kommer in, något som idag inte är helt osannolikt även med en del taktikröster från de andra borgerliga.

Tjatandet om ”verklighetens folk” (som även dyker upp i den här artikeln) och den där vänsterradikala eliten som tydligen dikterar allt som får sägas offentligt (men som ändå inte lyckas stoppa den oförvägne Hägglund) är en tydlig del av den strategin: man försöker, precis som SD, att framställa sig som förkämpar för den ”vanliga människan”, med vilket man verkar mena de missnöjeskonservativa. Det handlar inte om den ensamstående småbarnsmamman i betongförorten, nysvensken som inte får jobb på grund av sitt namn och sin brytning, studenten som i flera år lever under fattigdomsstrecket för att kunna bli underbetald undersköterska eller lärare eller fattigpensionären som inte har någon att prata med vid det berömda köksbordet; nej, i KDs värld är dessa människor inte verkliga. De verkliga är villa-vovve-volvo-pappan som oroar sig för att invandrare i bostadsområdet ska leda till sänkt värde på huset, hans stressade fru som ska hinna med jobb, hushåll och att skjutsa de tre barnen till olika aktiviteter, småföretagaren som avskyr regelkrånglet, den femtioåriga tjänstemannakvinnan som smyggnäller på bögar och blattar vid fikabordet och byggjobbaren som tycker att all kultur mer avancerad än Let’s Dance och Allsång på Skansen är för fjollor. Dessa är de människor man vill dra till sig från SD (och gärna liknande personer från andra partier förstås).

En viktig del i detta är att framställa sig som att man har samma åsikter som dessa ”verkliga” människor, varför raljerandet mot den där vänsterradikala kultureliten är så viktigt, men det är lika viktigt att vara emot statens pekpinnar och förmynderi, och var tycker ”vanligt folk” att staten är mer pekpinnig än på alkoholområdet?

Det handlar inte om att man inom KDs ledning verkligen ändrat uppfattning i de här frågorna. Det handlar om ett parti som slåss för sin överlevnad, och i den kampen offrar även sina mest omhuldade åsikter.


Tillägg

2 juli 2009

Två rätt olika versioner av händelseförloppet kan läsas här respektive här.

Man kan i alla fall konstatera att Erika Nylander anser att en handfull ungdomar utgör en ”hord” samt att hon hellre hotar med polisanmälan än faktiskt talar med en polis (vilket kanske är lika bra eftersom det inte gick så bra när hon och kollegan faktiskt tog mod till sig att tilltala ordningsmakten så valde den att inte ingripa).


Bryggarna och yttrandefriheten

2 juli 2009

Alkoholindustrin tyckte tydligen att almedalsveckan var ett bra tillfälle att pressa regeringen om alkoholskatten så vd:arna för Sveriges Bryggerier och Sprit och vinleverantörsföreningen tillsammans med en skådis knatade runt i Visby och propagerade. När detta upptäcktes av UNF fixade de snabbt fram flygblad och började följa efter alkofolket. Tydligen verkade de fyra sjuttonåringarna och UNF-ordföranden Robert Damberg så hotfulla att de kände sig nödgade att kalla på polis. (För den som inte orkar följa länken kan jag avslöja att poliserna inte ingrep.)

De försökte förgäves få ungdomarna att sluta, bland annat genom att hänvisa till yttrandefriheten.

Tja, vad ska man säga? Om en vd för ett företag som rätt ofta sysslar med debatt och marknadsföring inte förstår vad yttrandefriheten innebär så borde hon kanske se sig om efter ett nytt jobb, men om hon vill stanna kvar kanske följande lilla lektion kan vara till hjälp:

Yttrandefrihet innebär att alla får säga vad de vill. Alla, även de som inte tycker som du.

Jag förstår att det här kan vara ett knepigt koncept för någon som i huvudsak lever på att propagera för att folk ska hälla i sig saker som är dåliga för dem, men att säga att någon ljuger är i allmänhet inte olagligt.

Och allvarligt talat: tre vuxna människor som känner sig hotade av fem ungdomar mitt i en folksamling (som dessutom enligt en av de ”hotade” tyckte att ungdomarnas i fråga uppträdande var ”förfärligt”) – hur fan kan en sådan lyckas bli vd för någonting över huvud taget? Och om de på fullt allvar legat sömnlösa på natten för att det varit en sådan pers att bli motsagda av den här killen borde de ta sig ännu en funderare på sitt yrkesval. ”Passar jag verkligen som vd?” borde de tänka. Flera gånger.

Eller så kanske det var så att de… tja, det är väl bäst att inte säga att de ljuger, för då kanske de blir lessna igen. De hade väl bara lite otur när de pratade.


”Han är snäll när han är nykter”

13 juni 2009

Veckans bloggtema är tydligen alkohol. På Bloggvärldsbloggen skriver Sofia ganska självutlämnande på ett bra sätt och länkar till massor av andra inlägg.

Mitt personliga förhållande till alkohol är rätt enkelt: jag dricker inte. Inte av moraliska, religiösa eller medicinska skäl utan bara för att jag tycker att det är dumt. Jag behöver inte sprit för att släppa loss (i rätt sällskap, och vem vill släppa loss i fel sällskap?) och enligt mina erfarenheter blir folk mest korkade och odrägliga när de dricker – inget eftersträvansvärt i min värld.

Sedan jag började jobba i polisarkiv har min övertygelse bara stärkts. I mitt jobb ingår ibland att läsa polisanmälningar och ett ständigt återkommande tema är att alkohol leder till våld. I en stor majoritet av alla misshandelsanmälningar är den misstänkte alkoholpåverkad (och ofta även målsägaren).

Ännu tydligare blir det när det gäller hustrumisshandel. (Jo, det förekommer att kvinnor är våldsamma mot sina män också; enligt en artikel jag läste nyligen är ungefär 20% av allt våld mellan partners riktat mot män och det mesta av detta från kvinnor, men det är nästan aldrig lika systematiskt och brutalt som vissa mäns våld mot sina kvinnor.) I de fall alkohol inte är den direkta orsaken rör det sig nästan alltid om någon som missbrukar andra droger eller har svåra mentala problem.

Det vanliga mönstret är att mannen super till på helgerna och då blir våldsam mot frun och/eller barnen. Typiskt är också att kvinnan inte anmäler honom förrän efter flera år, vanligen motiverat med ”han är snäll när han är nykter”. Just den formuleringen återkommer med mindre variationer gång på gång.

Det otäcka är att jag förstår dem, kvinnorna som stannar hos sina våldsamma män. Allt är ju trots allt bra sex dagar i veckan, och han har ju lovat att han ska sluta, och kanske han inte blir så full den här helgen, och blir han full kanske han inte blir våldsam, och blir han våldsam kanske det inte blir så farligt…

Tills den där gången han dunkar hennes huvud i ett element eller tar stryptag på henne tills hon svimmar eller försöker knuffa ut henne från balkongen eller slår henne så hon inte kan gå dagen efter, den gången hon blir så rädd att hon ringer till polisen och han sliter luren ur handen på henne och slår henne med den istället, eller jagar ut henne i trapphuset med en kökskniv medan han skriker att han ska döda henne.

Men – ”han är snäll när han är nykter”. Och nykter är han ju trots allt oftare än han är full.

Och så pågår det. Varje lördag i varje stad, landet runt, vecka efter vecka efter vecka. En man som inte kan kontrollera sitt drickande eller ta ansvar för konsekvenserna, en kvinna som inte förmår lämna den man hon kanske fortfarande älskar (för han är ju ändå så snäll när han är nykter), barn som blir märkta för livet.

Så även om min personliga relation till alkohol är väldigt enkel och avslappnad – jag har aldrig haft svårt att avstå eller blivit särskilt ifrågasatt för att jag är nykterist – så avskyr jag alkoholkulturen. Jag kan inte för mitt liv begripa att det anses rimligt att dricka tills man inte kan gå rakt, prata rent eller tänka klart; jag kan inte förstå att det anses avvikande att inte vilja dricka; jag kan inte acceptera att man skjuter över allt ansvar för ”han är snäll när han är nykter”-männen på dem själva och inte förstår att om det inte fanns ett ideal som sa att en riktig man kan ta sig ett par supar skulle tusentals kvinnor och barn i Sverige kunna leva tillsammans med en man och pappa som bara var snäll utan modifikationer.


Sökordspoesi

21 maj 2009

Mymlans sökordsdikt var så rolig att jag måste göra min egen. Jag har lagt till några skiljetecken men annars är allt hämtat direkt från de söktermer folk hittat hit med den senaste månaden. Jag kallar den…

Alkohol
Sovjetisk alkohol

alkohol
sovjetisk alkohol
betty page
synvilla

legolas
könsstympas

bo rothstein, frimurare:
hur har man sex?
olikheter, humor
musik, narkotika
sovmorgon
synvillor
alkohol
sovjetisk alkohol

vad är arbetsfri uppsägningstid?
kommunism

kulturnatten ånge 2009
alkohol
sovjetisk alkohol
oväntade covers

kvinnliga åsikter om könsstympning:
strange maps

alkohol
sovjetisk alkohol
byråkratsvenska

alnö
cool kyrka
alkohol
sovjetisk alkohol
illusioner

alkohol
sovjetisk alkohol


Helgextra

14 december 2008

* För den som inte redan visste det så sminkades och kläddes Sarah Palin för 1,3 miljoner kronor under de nio veckor hon deltog i valkampanjen. Det är rätt precis 20 000 kronor per dag. Meditera på det en stund.

* Kurrylin skriver bra om Britneys comeback och hur annorlunda hon behandlats jämfört med sina manliga kollegor.

* På http://www.feef.se/ kan man se en lista över kreatörer som är för eller mot fildelning.

* Mange Myt brukar mest (i alla fall under de senaste månaderna) använda sin blogg till att posta smaklösa men roliga bilder, ni vet såna där man skrattar åt men efteråt skäms över att man skrattat åt och ändå tittar på en gång till och skrattar lite igen, men ibland blir det tänkvärt också. För visst är det så. Steget från ett ordnat, vanligt, normalt liv till att vara kung i kapsylernas land är inte så långt.

* Älskade dumburk skriver klokt om att vi trots allt ska vara jävligt glada för nobelpriset. Hon länkar också till Paul Krugmans blogg där man kan se att även de som belönas högst för sina intellektuella insatser kan ha låga nöjen.

* Har du inte hittat en bra sajt för strömmande musik än? Kolla listan här! Kategoriserat och med korta beskrivningar så att alla kan hitta något som passar dem. Jag har provat Soundpedia lite och den verkar helt okej. Inte lika bra som Pandora (som ju inte strömmar utanför USA längre), men inte helt fel. Men är man som jag och helst vill ha musiken på sin hårddisk kan man ju alltid gå till mp3.com och helt lagligt ladda ner några låtar.

* I Zimbabwe går inflationen inte längre att räkna i miljarder procent. En skrämmande tabell finns här.

* Har du problem att hålla katterna borta från krukväxterna? Här finns lösningen.