Nej, inget viktigt idag heller

26 april 2009

Men en rätt kul videosnutt.


Det okända musikalnumret från När lammen tystnar

2 april 2009

Med Lego!


Veckans andra och ännu bättre video

25 januari 2009

Om Star Wars gjorts i Sverige:


För Mymlan

12 december 2008

En litet försök till uppmuntran.


Mississippi brinner

6 december 2008

…har jag just sett om för kanske femte gången. Den håller fortfarande.

Mycket är det förstås skådisarna. Gene Hackman och Willem Dafoe är förstås alltid bra, och här gör de solida insatser. Men även de mindre rollerna är välbesatta: Frances McDormand (mest känd från coenbrödernas filmer), Brad Dourif (tidigare mest känd från Gökboet men nuförtiden mer som Ormtunga i Sagan om de två tornen; för övrigt lysande i Deadwood), R. Lee Ermey (drillsergeanten i Full Metal Jacket) och Stephen Tobolowsky (Bob i Heroes; även han mycket bra i de avsnitt av Deadwood där han är med) gör alla ett bra jobb.

Mississippi brinner är inte bara en bra film och en illustration av människors inskränkthet och grymhet. Den är också en nyttig påminnelse om hur nära den tid ligger då svarta i stora delar av USA inte hade några verkliga rättigheter.

Men nu har de snart en svart president. Låt oss hoppas att de fortsätter åt rätt håll.


SF-bokhandelns genreindelning

18 november 2008

Jag har alltid gillat SF-bokhandeln, även när jag jobbade i Stockholm och de tog alldeles för mycket pengar av mig, men idag har mitt förtroende för dem fått sig en törn.

Jag tog en titt på deras DVD-nyheter (bland vilka jag kan nämna årets kap: en box med alla Alien-filmerna, båda Predator-filmerna och båda Alien vs. Predator-filmerna för 549kr*) och i kategorin Mainstream – som i och för sig verkar ha en rätt vid definition eftersom den innefattar allt från Citizen Kane till Ed Wood, från Hackers till A Knight’s Tale – hittade jag lite oväntat filmen The Last Legion.

Jag ska säga direkt att jag inte har sett den. Tidigare har jag bara vänt på den i en affär och tänkt ”kanske, om jag hittar den för en bit under hundralappen”, men här är blurben från SF-bokhandeln med några relevanta delar markerade:

Based on Valerio Massimo Manfredi’s bestselling historical adventure novel, The Last Legion begins around 470 A.D., just prior to the fall of the colossal Roman Empire.

As the most recent in a long line of Caesars, a young Roman child, Romulus (Thomas Sangster) is poised to inherit the throne – until Germanic forces invade, lay siege to the city, and brutally murder his parents. At the last second, with his life hanging by a thread, Romulus receives the protection of military commander Aurelius (Colin Firth), who assembles a cadre of rebels, including Romulus, the boy’s magician instructor Ambrosinus (Sir Ben Kingsley) and the Indian female warrior Mira (Aishwarya Rai).

After Romulus discovers an enchanted sword once claimed by Julius Caesar, the troupe heads out to the province of Britannia and Hadrian’s Wall. There, the men will regroup with the Ninth Legion and plan one final triumphant stand against the barbarian invaders of Rome.

Möjligen är det så att allt som uppges utspela sig i historisk tid, oavsett om det är rimligt eller inte, hör till mainstream enligt SF-bokhandeln, men själv kan jag inte svälja det där med ett magiskt svärd. Det verkar förstås också korkat bortom alla gränser att bege sig till Skottland för att försvara det Romerska imperiet, särskilt efter att Rom självt redan är belägrat, men efter att ha läst lite kring filmen är det tydligen för att de vill knyta ihop det med Kung Artur. Ja kära hjärtanes.

Men den kanske är underhållande ändå, vem vet?

* Ja, jag horar lite som kompensation för att jag är stygg mot dem. Men helt ärligt, om jag själv inte redan hade alla filmerna skulle jag köpa den direkt, under förutsättning att man får Aliens i specialutgåvan förstås.


Förkylningsbloggning del 1

17 november 2008

Jag har åkt på säsongens ordentliga förkylning med lätt feber, hosta och ett huvud fullt med snor. Därför har jag tid att leta reda på sån’t här:


Outpost

15 november 2008

outpost2008limiteddvdripxvid

Jag såg nyligen den brittiska actionskräckisen Outpost och även om den inte är usel vore det väl fel att säga att jag är imponerad.

På papperet har den flera stora lockbeten: Ray Stevenson (mest känd som Titus Pullo i Rome), vandöda nazister, inte gjord i Hollywood och så vidare.

Och det börjar lovande. Legoknektar hyrs av skum snubbe, hittar bunker från Andra världskriget och mystiska saker börjar hända, de hittar en konstig maskin som var det den skumma snubben egentligen var ute efter, folk börjar dö – allt som behövs för schysst survival horror. Den korkade pseudovetenskapliga förklaringen på vad som pågår går att ignorera och karaktärerna är lagom stereotypa.

Men någonstans går det snett. Kanske är det jag som är gammalmodig, men jag finner onödigt närgångna tortyrscener mer obehagliga än skrämmande och de förstör definitivt den mysrysiga stämning man helst vill ha. Att se någon få sitt öga mosat av en patronhylsa är bara äckligt, inte skrämmande.

Men det största problemet är ändå detta: det är inte spännande att se hjältarna kämpa mot helt oövervinnerliga fiender. Visst, omöjliga odds kan funka: en chans på miljonen att undkomma med livet eller en säker död där man kanske, kanske lyckas rädda några civila någon annanstans. Det går att få sådant att bli riktigt spännande och dramatiskt, men det krävs något som den här filmen inte har. Man måste bry sig om karaktärerna, eller så måste de åtminstone vinna en delseger någon gång emellanåt, men här finns inget sådant. Det börjar i nedförsbacke och det blir bara värre, men inte på det där hisnande ”oj jävlar!”-sättet utan med den där betongdystra oundvikligheten som gör Undergången till en fantastisk film men som är helt malplacerad i den här sortens skräckfilm.

Helt usel är den förstås inte. Skådisarna gör sina jobb, specialeffekterna är helt okej och de första två tredjedelarna är fullt acceptabla. Men avslutningen sänker betyget till en svag trea. Hade den varit lite bättre hade den varit ett sevärt exempel på klaustrofobisk skräckfilm och hade den varit lite sämre hade den kunnat vara underhållande dålig.


Fallen Art

3 november 2008


Via Älskade dumburk.


Att växa upp på åttiotalet

11 oktober 2008

David Morgan-Mar skriver bra om hur det var att växa upp på åttiotalet. (Nere under serien, som inte har något med det att göra.)

Själv minns jag inte AIDS-skräcken så mycket, men hotet om kärnvapenkrig var ständigt närvarande på ett sätt som jag tror är svårt att förstå för den som inte upplevt det. Lite som växthuseffekten nu, fast världen kunde gå under på femton minuter istället för 150 år. (Miljöförstöringen var ju ett stort hot då också, men mer i form av giftutsläpp.) Men tittar man på populärkulturen – filmerna, musiken, serierna – finns krigshotet där. Terminator, Watchmen, The Dark Knight Returns, Mad Maxfilmerna, Flykten från New York, Jakten på Röd Oktober, Octopussy… listan kan, som man säger, göras lång.

Eventuellt kommer jag på en poäng jag kan lägga till här senare. Nu behöver jag muntra upp mig lite.