Veckans coverlåt: Enter Sandman

6 februari 2011

Förutom Nothing Else Matters (som är en av världens bästa låtar och som nog dyker upp som veckans coverlåt längre fram) är jag inte jätteförtjust i Metallica. Inte för att jag har lyssnat så värst mycket på dem egentligen, men för mig låter det mesta som typisk gubbmetal.

Enter Sandman är i original visserligen en helt okej låt, men mer än så? Nja. Den är lite… otajt, liksom. Sladdrig. Något är det i alla fall som gör att jag inte tycker den är någon superhöjdare.

Så vad gör man för att fixa till en hårdrockslåt som är lite fnasig i kanterna? Man ger den till Pat Boone och ett storband, och plötsligt har man en tajt, svängig låt som lyfter och flyter på ett helt annat sätt en det lite traggliga originalet.

Originalversion:

Förbättrad version:


Förra veckans coverlåt: One Vision

1 februari 2011

Hur väljer man den bästa coverlåten Laibach gjort? Det går inte. Deras versioner av Beatles låtar från Let It Be är fantastiska, deras bachtolkningar är lysande (särskilt Contrapunctus 2), och vem kan motstå The Final Countdown, de olika versionerna av Sympathy for the Devil eller 2525?

Så jag försöker inte välja den bästa utan bara en som gör det där jag verkligen gillar med coverlåtar: den tar originalet och gör den till något helt annat, trots att man fortfarande känner igen det. Det här stämmer visserligen in på de flesta av deras covers, men särskilt på Queens One Vision.

Originalet var en hyllning till Martin Luther King, men jag tror att många nutida lyssnare har svårt att koppla ihop texten med hans ”I have a dream”-tal. Eller så är det bara jag som är cynisk och snurrar runt det (antar jag) ironiska användandet av ”one solution” och andra uttryck ett varv till så att hela låten redan i originalversionen blir en parodi på fascistiska propagandasånger. När sedan Laibach döper om den till Geburt Einer Nation (den tyska titeln på pro-KKK-filmen The Birth of a Nation) gör den i äkta nynaziststuk (och på tyska dessutom) så lägger sig ironierna kanske lite väl tjockt.

Men det är fortfarande en bra låt.

Originavideon:

Originalvideon med Laibachs musik:


Veckans coverlåt: Gimme All Your Lovin’

21 januari 2011

ZZ Tops original:

Med Leningrad Cowboys, förstärkta av Röda arméns Alexandrovensembel:

Videon till originalet är väldigt mycket åttiotal medan själva låten är… tja, ZZ Top. Kanske inte så sofistikerad men med ett skönt gung och en lättihågkommen refräng, ungefär vad man alltid får med en av deras låtar.

Sedan kommer det ett gäng knäppa finnar och stöper om den med ompa-ompa, manskör, dragspel och blåssektion och plötsligt har man något helt annat. Om själva låten blir bättre eller sämre kan man ha olika åsikter om, men som cover betraktat är den lysande: det är ingen tvekan om vilken låt det är, men samtidigt är den helt ny.


Veckans coverlåt: Common People

12 januari 2011

Common People i originalversion…

…och med William Shatner:

Jag har en viss svaghet för Shatners… sång är väl fel ord egentligen, men ”musikaliska uttryck” kanske funkar. Han verkar strunta helt i om det låter bra eller inte för att han har så jäkla kul och blir så engagerad att han bara vräker på och då är det svårt att inte ryckas med, och här vräker han på mer än vanligt.

Visst kan man tycka att det bara blir parodi, men jag upplever ändå att han har något slags patos, något som känns som ett genuint engagemang som förstärker originaltexten på ett oväntat sätt. Pulps original är ju i början rätt avslappnad och mot slutet ganska gnällig medan Shatner är föraktfull och arg på ett sätt som förstärker budskapet.

Shatnerversionen är hämtad från hans skiva Has Been som bjuder på en intressant blandning av vemod, humor och mer av den energi han lägger ner i Common People.


Låtar jag just nu inte kan få nog av

18 november 2009

De här har ständigt legat i min spellista de senaste veckorna (eller mer), presenterade i stigande ordning enligt det totala antalet genomlyssningar:

9: This One’s For You med Fläskkvartetten och Robyn (6 lyssningar). Voices of Eden har flera bra gästspel, men den här är min favorit för tillfället.

8: Dschinghis Khan med Dschinghis Khan (8 lyssningar). En schlagerklassiker från -79 som fortfarande är kul. Trots att jag bara förstår något enstaka ord har jag utbyte av de säkert fåniga men fonetiskt lyckade ordvändningarna i texten.

7: 0918.00 med Tarmvred (15 lyssningar). Jag vet inget mer om Tarmvred än att det är någon svensk snubbe, från Göteborg tror jag. (Jag är för lat för att googla just nu.) Egentligen gillar jag IntraventrikulärBrosch bättre (80 lyssningar), men den får vila för tillfället.

6: Getinghonung Pronvencale med Hot Soup (16 lyssningar). Hot Soup vet jag ännu mindre om. Jag köpte deras skiva med Cornelis-tolkningar på måfå och den här är den enda jag fastnat riktigt för, men den är å andra sidan riktigt bra.

5: Fuck You med Lilly Allen (19 lyssningar). Den här hittade jag via Sommar med… någon sportsnubbe tror jag det var. En tennisspelare kanske? Precis som med flera av Nellie McKays låtar gillar jag kontrasten mellan den softa musiken och den riviga texten. Den skulle passa bra till ett bildmontage av Jimmie Åkesson, Göran Hägglund och några andra intoleransmånglare.

4: A Fifth of Beethoven med Walter Murphy & the Big Apple Band (31 lyssningar). En perfekt mix av Beethoven och lite skönt sjuttiotalsgung.

3: Jag sitter i dig med Freddie Wadling (65 lyssningar). En av de tre bästa låtarna från Jag är monstret. (De andra är Disko Kebab och titellåten.) Å andra sidan är det bara Bär ut mig, käre Jesus som jag inte tyckte var en bra låt på den skivan.

2: The Hand That Feeds med Nine Inch Nails (121 lyssningar). Riktigt bra rock helt enkelt. Jag kan inte sitta still när jag hör den.

1: Ghost of Love med David Lynch (140 lyssningar). Från filmen Inland Empire. Trots att texten är väldigt repetitiv lyckas David Lynch (som framför den med hjälp av en Vocoder eller liknande) få varje rad att låta intressant.
Strange…
what love does
So strange…
ah what love does
So strange what love does
when you’re all alone

Finns på DuTuben:


Riktigt kul läppsynkvideo

22 oktober 2009

Via Emanuel Karlstens blogg som ofta är väldigt läsvärd.


Jimmie Åkesson

20 oktober 2009

För att bemöta Jimmie Åkesson behövs bara två saker: yay facts! och Storswänsken:


Veckans jag-är-för-ung-ånger

15 oktober 2009

90-talets hundra bästa låtar

18 september 2009

Tillägg: Det här är den klart mest lästa sidan på min blogg, mest för att folk googlar sig hit. Du som gjort det, hittade du något intressant? Det vore kul att höra av dig.

Tillbaka till ordinarie program…

Jag är alltid lite efter med bloggmemerna. För ett tag sedan skulle man lista 00-talets 100 bästa låtar, något jag skippade eftersom 00-talet inte är slut än (faktiskt!) men istället tänkte jag dra 90-talets 100 bästa låtar. Ett årtionde senare har man kanske lagom perspektiv. Tror jag.

För att göra det lite enklare för mig har jag lagt till följande regler: jag ska ta tio låtar från varje år, och max en låt per artist per år. Jag rankar inte låtarna inbördes utan listar dem i bokstavsordning efter artist.

Jag bör också tillägga att jag gått efter de årtal som låtarna har i min iTunes. Ibland har jag kollat upp mer exakt vilket år de kom men inte alltid, och jag har inte tokletat så att jag inte missat någon lysande låt från det året. Med andra ord kan årtalen vara fel ibland och det finns helt säkert massor av bra låtar jag inte har tillgång till och därför glömt.

Vi börjar för riktigt länge sedan, i slutet av kalla kriget…

1990

* Laura Palmer’s Theme, Angelo Badalamenti
Musiken från Twin Peaks är förstås lysande rakt igenom, men om jag absolut måste välja ett stycke som är bäst blir det det här.
* Hello, I Love you, The Cure
Den här har jag nyligen hittat så det är fullt möjligt att den inte är jättebra nästa år, men just nu är den bland de tio bästa låtarna från 1990. (Det var tyvärr inget lysande år.)
* Big Blue ’82’, Danielle Dax
* Stwisted, Edie Brickell & the New Bohemians
En låt som räddat livet på mig. Några dagar när jag mådde riktigt uselt lyssnade jag på den här om och om och om igen.
Got a strong case of weakness, a rich worthless love

* Waiting for Costeau, Jean-Michel Jarre
47 minuter fransk lasersynt med måsar. Soooooft.
* Money Is Not Our God, Killing Joke
* Faster Than Light, Lead Into Gold
* Stigmata, Ministry
Stronger than reason
Stronger than lies
The only truth I know
Is the look in your eyes
Skitbra text till riktigt tung musik. Dessutom var den med i Hardware, en märklig SF-mördarrobotfilm.

* Getting Closer, Nitzer Ebb
Showtime är en skiva jag älskade gränslöst för tio år sedan men där låtarna numera känns rätt uttjatade. De är inte dåliga eller så, de är bara inte tokbra längre. Men åtminstone den här platsar bland 1990 års bästa.
* Istanbul (Not Constantinople), They Might Be Giants

1991

* Something, Butthole Surfers
* Shock Box, Die Warzau
Hela den här skivan (Big Electric Metal Bass Face, som är en fantastisk titel) är riktigt bra.
* Back to the Rivers of Belief: The Rivers of Belief, Enigma
Liksom den här, fast på ett helt annat sätt.
* Tragedy > For You <, Front 242
Tyranny For You är lätt 90-talets bästa skiva. Det finns minst fem låtar på den som skulle platsa här.
* Fast and Frightening, L7
L7 var det första tuffa tjejband jag lyssnade på. De är tyvärr fortfarande rätt ensamma i den kategorin – Lunachicks finns ju, men är väldigt ojämna.
* Lingonröv, Nevskij Prospekt
Nevskij Prospekts texter rör sig någonstans på gränsen mellan ren dadaism och en slags subliminal naturporr. Skitbra är det hur som helst.
* In Bloom, Nirvana
* One Vision, Queen
För mig är Queen ett utpräglat 80-talsband, men de höll ju faktiskt på en bit in på 90-talet. One Vision är en anings bättre än Headlong från samma skiva.
* In Memoriam, Slim & Lisa
Från den fantastiska svenska syntsamlingen Electronic Intercourse.
* Alla har fel (igen), Thåström

1992

* Feed My Frankenstein, Alice Cooper
* Vottikaalina, Hedningarna
* Asshole from El Paso, Kinky Friedman
Kinky Friedman är en festlig pajsare. En jude från Texas som spelar country, skriver deckare med sig själv i huvudrollen och var en ganska seriös kandidat i senaste guvernörsvalet. Även känd för låtar som They Don’t Make Jews Like Jesus Anymore och The Ballad of Charles Whitman.
* Shitlist, L7
* Fångad av en stormvind, Lars Vegas Trio
En av många lysande covers från deras skiva På korståg för schlagerns bevarande. Det skadar inte att de har precis min sorts humor.
* Tacoma Trailer, Leonard Cohen
Vad jag tror är hans enda instrumentala låt. Jag gillar hans röst (mer nu och på hans tidiga skivor än när han var som mest whisky-raspig) men den här har något extra även utan den.
* Depth of the Forehead, Phew
En märklig låt från en märklig skiva som jag köpte på slump. Jag har hittat många bra låtar på det sättet.
* Creep, Radiohead
* What God Wants I-III, Roger Waters
* Drive/Driven, Yello

Jag borde egentligen klämma in en låt från årets som helhet bästa skiva, Ministrys Psalm 69, men jag vet inte vad jag i så fall ska peta bort. Det är svårt att välja bara en låt därifrån också. Just One Fix blir det nog, men den får ligga här nere som en bubblare så länge. Imorgon kanske jag ändrar mig och sätter upp den på listan.

1993

* Violently Happy, Björk
* Kyss mej, Bo Kaspers orkester
* Dog Inside Your Body, Butthole Surfers
* Kerkersong, Caspar Brötzmann & Massaker
* Purple Haze, The Cure
Ytterligare en nyupptäckt cover med The Cure.
* I Love You Like a Ball and Chain (live), Eurythmics
* Melt, Front 242
06:21:03:11 Up Evil är också en lysande skiva.
* Lip, His Name Is Alive
Don’t be alarmed
It’s only a kiss
I don’t mean you harm
And I’ll stop at your lips

* Ca Plane Pour Moi, Leila K
* Gila Copter, Revolting Cocks
Med Timothy Leary som gästsångare (eller, tja, sångare och sångare…) måste man platsa här.

1994

* His Latest Flame, Attrition
* Bug Powder Dust, Bomb the Bass
En låt jag lyssnat på över hundra gånger det senaste året. Någon gång snart måste jag se om Naked Lunch…
* Skótoseme, Diamanda Galás
Dimanda Galás har en otrolig röst, en sån jag aldrig blir mätt på. Tre och en halv oktaver – sug på den!
* Pornopolka, Hedningarna
* The Bomb, L7
* Alle Gegen Alle, Laibach
Deras bästa skiva är Let It Be med covers på samtliga låtar på Beatles original utom titellåten, men den kom redan 1988 så den får inte vara med här. Kanske 80-talets bästa skiva.
* Young Boys, Lords of Acid
Lords of Acid äger snuskteknogenren. Det här är dessutom en riktigt bra låt.
* EMC Squared, Lumukanda
Skivan Araglin med Lumukanda är en till av de där skivorna jag bara köpt på måfå men som visat sig vara riktigt bra.
The Other Life Form, Peace, Love & Pitbulls
* The Tick Theme

Här blev det tyvärr inte plats för någonting från Laure Andersons Life On a String. Poison fick jag rysningar av första gånge jag hörde den, men den har tappat lite, lite med tiden.

1995

* You Oughta Know, Alanis Morissette
* A Whiter Shade of Pale, Annie Lennox
* Too Far To Suicide, Armageddon Dildos
* Army of Me, Björk
* Secret Garden, Bruce Springsteen
* Kalasnjikov, Goran Bregovic
* Tomma boots på väg ut, Iodine Jupiter
Jag har aldrig lyckats bestämma mig för om Iodine Jupiter verkligen menar att texterna på den här skivan ska tas på allvar eller om det är en stor ploj. Det är en aning för mycket tonåring-skriver-Öijer för att det ska kännas som att det är på allvar, men å andra sidan så funkar det på något konstigt sätt. Och fasen vad bra vissa låtar är ändå!
* Nice Doin’ Business, Louise Hoffsten
* Long Snake Moan, PJ Harvey
* I’ll Do Ya, Whale
Ja, jag gillar Whale.

1996

* Tjo du (du-tun-du), Bingo Pyjamas
* Vi kommer aldrig att dö, Bo Kaspers Orkester
* Birds, Butthole Surfers
* Atom Bomb, Fluke
* Magnetic, Juno Reactor
* Geburt Einer Nation, Laibach
Laibach gör Queens One Vision, fast på allvar. Kanske. Man vet aldrig riktigt med Laibach. Svulstigt är det i alla fall, på helt rätt sätt.
* Asbestos Lead Asbestos, Meat Beat Manifesto
* En kväll på Tunnelgatan, Oscar
En mjuk och finstämd låt om mordet på Olof Palme ur mördarens perspektiv. Låter det sjukt? Tro mig, det funkar.

Jag går Sveavägen fram.
På tryggt avstånd men så nära jag kan.
Och jag möter en blick i grillen vid
Adolf Fredriks kyrkogård.
Och jag tänker på alla de som funnits men ingen minns.
Om några år då kliver jag fram och mitt namn ska klinga.
Jag ska aldrig dö.
En kväll på Tunnelgatan tog jag min plats.
En kväll på Tunnelgatan fick jag min chans.

Hela skivan är bra, Rättvisan är ett annat lysande spår. Första gången jag lyssnade igenom den (ytterligare ett slumpköp) tyckte jag mest det lät som en urvattnad Bo Kaspers-kopia, men andra gången lyssnade jag på texterna och då blev det något helt annat. Bo Kaspers fast subversivt. Dessutom gör de en låt av en Joakim Pirininen-serie.
* Cowboy Love, The Reverend Horton Heat
Bögcountry när den är som bäst!
* More Human Than Human, White Zombie

1997

* Austin Powers Intro
Filmerna må vara tramsiga, men det här är en käck liten låtsnutt.
* Mr. Eddy’s Theme 1, Barry Adamson
* Bachelorette, Björk
Björks bästa låt som dessutom begåvats med en fantastisk video. (Alla videor till hennes låtar brukar vara bra, men den här är något extra.)
* Absurd, Fluke
* January What Time Is Love, The KLF
En av jag vet inte hur många versioner de gjort av den låten.
* This Ain’t the Summer of Love, L7
* This Magic Moment, Lou Reed
* Enter Sandman, Pat Boone
En lysande cover som funkar både som hyllning och på egna meriter.
* Black Dog Bliss, Peace, Love & Pitbulls
En av Thåströms bästa låtar någonsin. Alla Peace, Love & Pitbulls skivor är bra men den här är kanske lite ojämn.
* And Then the Tears Came, Playground International

1998

* Nothing Else Matters, Apocalyptica
Den vackraste versionen någonsin av en väldigt vacker låt. En av två jag vet att jag vill ska spelas på min begravning. (Den andra är The Host of Seraphim från Dead Can Dance skiva The Serpent’s Egg från 1988.)
* Cruelty Brought Thee Orchids, Cradle of Filth
De flesta av Cradle of Filths låtar tycker jag mest är tradiga, men den här funkar av någon anledning för mig.
* In This Garden of Mine, Fading Colours
* Right Here, Right Now, Fatboy Slim
* Tåg & flyg & båt, Fläskkvartetten
Freddie Wadling. Jag säger bara det.
* Den obeveklige soldaten, El Hombre Elastico
Ännu ett slumpköp som blev en fullträff.
* Must I, Lizette &
Breathe gillar jag egentligen bättre (video här) men hemsidan är helt hopplös när det gäller att hitta årtal.
* Dragula, Rob Zombie
* Sinister Purpose, Southern Culture On the Skids
* You Can Never Cut Your Hair, Trance To the Sun

1999

* A Light So Dim, The Black Heart Procession
* Gonna Be a Southern Baptist, Hugh Blumenfeld
* Hot Topic, Le Tigre
* Orchestral Sinsations, Lords of Acid
* Liquid Fire, Lucky People Center
* She’s Unreal, Meat Beat Manifesto
* En vacker död stad, Thåström
* The Product, Die Toten Hosen
* Superbeast, Rob Zombie
Rob Zombie blev nog lite bättre sedan han började göra soloprylar. Hans filmer däremot är väl på sin höjd lite sådär.
* Kernkraft 400, Zombie Nation

Så var det klart! Lite svaga listor för första och sista året, men i stort sett är jag nöjd. När jag får rippat lite fler av mina skivor kommer jag säkert att möblera om en del…


Det pågår någon slags utmaning…

31 maj 2009

…om att hitta den galnaste covern någonsin, startad av Anders Gustafsson, som jag inte vet någonting om. (Jag hittade den via Mymlan, vars bidrag finns här.)

Det är lika bra att börja med Richard Cheese så man får honom undanstökad, för en lista med fem galna covers utan honom är bara fejk.

Egentligen skulle jag vilja ta The Girl Is Mine (som han gör i duett med en Stephen Hawking-röstmaskin), men eftersom den inte finns på DuTuben så blir det Down With the Sickness istället.

Originalversionen med Disturbed:

Lite lagom röjigt råkkigt sådär. Men sedan kommer osten och då blir det istället såhär (mimat av en riktig snygging dessutom):

Det är ju också svårt att ducka Leningrad Cowboys. Nu finns det tyvärr inga av deras mer udda covers på YouTube (som California Girls) och det mesta som finns där är i usel kvalitet men det finns ändå en helt okej version av Happy Together:

Enter Sandman med Pat Boone och Mackie Messer med Young Gods saknas också. Skada!

Men man kan i alla fall hitta en liveversion av Smells Like Teen Spirit med Tori Amos:

Och Diablos version av Dancing Queen:

(Det finns rätt många metalcovers av ABBA-låtar, men den där är en av mina favoriter.)
Där finns också Hayseed Dixies tolkning av Highway to Hell:

Och Eddie Meduza med Flickorna i Småland:

Liksom Elvis-imitatören James Browns (!) version av Nirvanas Come As You Are:

Och så Laibach. Förstås. För få lyckas göra covers som låter så annorlunda än originalet och så helt rätt. När de gör en cover gör de inte bara en egen version av originallåten, de äger den. Som här, med Beatles I Me Mine:

Samma sak gäller för Max Raabe, här med Brittans Ooops!… I Did It Again:

Hm, det där blev visst lite fler än fem. Hoppas ingen misstycker över det.