Politikerteve

23 april 2010

Så både Moderaterna och Socialdemokraterna tänker köra hårt med filmad reklam till valet: M i form av betald reklamtid på Axess TV och S med en egen kanal på YouTube.

Man kan ju fundera på vilken satsning som ger bäst utslag: tiominuters pratprogram i en kanal nästan ingen tittar på eller femminuterssnuttar på en sajt där det laddas upp flera timmars video varje sekund. Kommer någon av dem alls att nå ut till andra än kärnväljarna?

Risken för båda är att deras inslag mest kommer att användas av motståndarna. Gör Reinfeldt ett mindre lyckat uttalande på Schlingmanns lilla show lär det ju också DuTubas, och möjligheterna att klippa ihop motsägelsefulla eller på annat sätt mindre smickrande uttalanden är ju uppenbara.

Det tråkigaste är förstås att de valt ett så menlöst format. Det hade ju varit roligare med lite Chavezianska femtimmarstal till folket, Berlusconisk tutt-teve eller Nixonska ”Jag är ingen skurk”-uttalanden.


Action Science

15 oktober 2009

Den som tycker det verkar tråkigt att hålla på med teoretisk fysik bör kolla in det här klippet från Big Bang Theory:


Kärlek…

5 maj 2009

Nej, inte idag heller. Men snart.

Mitt stora problem när det gäller att skriva om allvarliga ämnen där jag inte har en tvärsäker åsikt (vilket rätt sällan händer, därav det sporadiska postandet här) är att jag funderar och funderar och funderar och i motsats till professor Baltazar inte får den där blixten från ovan som gör att jag kan gå och dra i spaken på den psykedeliska jättemaskinen och få den perfekt formulerade lösningen levererad praktiskt och kompakt i ett litet provrör. Nej, jag fortsätter att fundera och fundera och fundera eftersom det hela tiden finns nya vinklar och så blir det till slut inte ens en tumme eftersom jag aldrig kommer förbi funderarstadiet.

Men snart ska jag skriva i alla fall en del av den där postningen om kärlek som jag lovade Mymlan i höstas.

Tills dess: barn säger roliga saker. Och nog fasen har apan rätt: det här är det roligaste något barn sagt någonsin. I alla fall just idag.

Mer Baltazar – bara inledningsmelodin borde vara en svår nostalgitripp för alla sjuttiotalister.

Väldigt märkligt, även utan universalmaskinen. Nu kanske ni ungdomar förstår varför vi blev som vi blev?


The Stockholm Syndrome

23 april 2009

Nej, det handlar inte om gisslan som börjar sympatisera med gisslantagare utan om The Daily Show som inte bara är ett helt okej satirprogram utan även en rätt bra informationskanal om man är intresserad av amerikansk inrikespolitik. Jon Stewart är dessutom en riktigt bra intervjuare när han lägger manken till.

Hur som helst, de här guldklimparna hade jag missat:

The Daily Show With Jon Stewart M – Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome
thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Economic Crisis Political Humor
The Daily Show With Jon Stewart M – Th 11p / 10c
The Stockholm Syndrome Pt. 2
thedailyshow.com
Daily Show
Full Episodes
Economic Crisis Political Humor

Le Wrath di Khan

5 februari 2009

Något av det bästa från Robot Chicken någonsin:


Veckans zombie: I Am Not Infected

12 oktober 2008

Ett gäng glada amatörer gör en webbvideoserie om en zombieepidemi i Los Angeles. Inte alltid så tekniskt avancerat (även om de har en del okej effekter) och bättre sminkade zombier har man ju sett, men rätt humoristiskt bitvis.


SVT Opinion blogglänkar

8 oktober 2008

Mer här.


Fringe

28 september 2008

Fringe är J J Abrams (Alias, Lost, Cloverfield) nya TV-serie och efter tre avsnitt är jag besviken.

Mina förväntningar var inte skyhöga men jag hade hoppats att en serie som ska bygga på fringe science (spekulativa och oortodoxa vetenskapliga teorier som kall fusion, orgoner och liknande) skulle vara tillräckligt smart och intressant för att inte vara direkt förolämpande och attt Abrams även skulle kunna åstadkomma några intressanta karaktärer. Det låter ju lovande: man kan utforska vetenskapens framkant, spekulera om vad modern teknik kan åstadkomma, kanske utmana några fördomar, och dessutom vara lite underhållande.

Så fel man kan ha.

Det mesta av det förment vetenskapliga är tent teknobabbel på värsta Star Trek-nivå, och dessutom inte ens internt konsistent. I det andra avsnittet lägger man fram teorin att det går att ta reda på det sista en död människa såg genom att rycka ut hennes ögon och avläsa de elektriska impulserna i synnerverna. Tydligen fungerar det bara om liket fått i sig muskelavslappnande medel medan det levde. Och visst, hade man hållit sig till det så kunde jag ha ignorerat att det är dumt till tusen, men när planen sätts i verket så ser man inte alls det sista den döda såg utan något hon tittat på åtminstone en halvtimme tidigare, innan hon ens fick i sig det muskelavslappnande medlet. Hennes synnerver kanske började gå baklänges? Gissa kan man ju, men någon förklaring ges inte utan det hela används som en ren deus ex machina.

De andra avsnitten är såvitt jag kan bedöma inte riktigt lika idiotiska på den vetenskapliga biten, men de är inte mycket bättre. Gemensamt för dem alla är att karaktärerna är högst måttligt intressanta och att personkemin helt lyser med sin frånvaro. Undantaget från medelmåttigheten är John Noble som gör en mycket bra insats som den i dubbel bemärkelse galne vetenskapsmannen. Det är också bara när han är med som man bryter från den i övrigt helt förhärskande gravallvarligheten.

Om serien överlever halvsäsongsstrecket kanske jag ger den en chans till, men annars får det vara.