SF-bokhandelns genreindelning

18 november 2008

Jag har alltid gillat SF-bokhandeln, även när jag jobbade i Stockholm och de tog alldeles för mycket pengar av mig, men idag har mitt förtroende för dem fått sig en törn.

Jag tog en titt på deras DVD-nyheter (bland vilka jag kan nämna årets kap: en box med alla Alien-filmerna, båda Predator-filmerna och båda Alien vs. Predator-filmerna för 549kr*) och i kategorin Mainstream – som i och för sig verkar ha en rätt vid definition eftersom den innefattar allt från Citizen Kane till Ed Wood, från Hackers till A Knight’s Tale – hittade jag lite oväntat filmen The Last Legion.

Jag ska säga direkt att jag inte har sett den. Tidigare har jag bara vänt på den i en affär och tänkt ”kanske, om jag hittar den för en bit under hundralappen”, men här är blurben från SF-bokhandeln med några relevanta delar markerade:

Based on Valerio Massimo Manfredi’s bestselling historical adventure novel, The Last Legion begins around 470 A.D., just prior to the fall of the colossal Roman Empire.

As the most recent in a long line of Caesars, a young Roman child, Romulus (Thomas Sangster) is poised to inherit the throne – until Germanic forces invade, lay siege to the city, and brutally murder his parents. At the last second, with his life hanging by a thread, Romulus receives the protection of military commander Aurelius (Colin Firth), who assembles a cadre of rebels, including Romulus, the boy’s magician instructor Ambrosinus (Sir Ben Kingsley) and the Indian female warrior Mira (Aishwarya Rai).

After Romulus discovers an enchanted sword once claimed by Julius Caesar, the troupe heads out to the province of Britannia and Hadrian’s Wall. There, the men will regroup with the Ninth Legion and plan one final triumphant stand against the barbarian invaders of Rome.

Möjligen är det så att allt som uppges utspela sig i historisk tid, oavsett om det är rimligt eller inte, hör till mainstream enligt SF-bokhandeln, men själv kan jag inte svälja det där med ett magiskt svärd. Det verkar förstås också korkat bortom alla gränser att bege sig till Skottland för att försvara det Romerska imperiet, särskilt efter att Rom självt redan är belägrat, men efter att ha läst lite kring filmen är det tydligen för att de vill knyta ihop det med Kung Artur. Ja kära hjärtanes.

Men den kanske är underhållande ändå, vem vet?

* Ja, jag horar lite som kompensation för att jag är stygg mot dem. Men helt ärligt, om jag själv inte redan hade alla filmerna skulle jag köpa den direkt, under förutsättning att man får Aliens i specialutgåvan förstås.

Annonser

Outpost

15 november 2008

outpost2008limiteddvdripxvid

Jag såg nyligen den brittiska actionskräckisen Outpost och även om den inte är usel vore det väl fel att säga att jag är imponerad.

På papperet har den flera stora lockbeten: Ray Stevenson (mest känd som Titus Pullo i Rome), vandöda nazister, inte gjord i Hollywood och så vidare.

Och det börjar lovande. Legoknektar hyrs av skum snubbe, hittar bunker från Andra världskriget och mystiska saker börjar hända, de hittar en konstig maskin som var det den skumma snubben egentligen var ute efter, folk börjar dö – allt som behövs för schysst survival horror. Den korkade pseudovetenskapliga förklaringen på vad som pågår går att ignorera och karaktärerna är lagom stereotypa.

Men någonstans går det snett. Kanske är det jag som är gammalmodig, men jag finner onödigt närgångna tortyrscener mer obehagliga än skrämmande och de förstör definitivt den mysrysiga stämning man helst vill ha. Att se någon få sitt öga mosat av en patronhylsa är bara äckligt, inte skrämmande.

Men det största problemet är ändå detta: det är inte spännande att se hjältarna kämpa mot helt oövervinnerliga fiender. Visst, omöjliga odds kan funka: en chans på miljonen att undkomma med livet eller en säker död där man kanske, kanske lyckas rädda några civila någon annanstans. Det går att få sådant att bli riktigt spännande och dramatiskt, men det krävs något som den här filmen inte har. Man måste bry sig om karaktärerna, eller så måste de åtminstone vinna en delseger någon gång emellanåt, men här finns inget sådant. Det börjar i nedförsbacke och det blir bara värre, men inte på det där hisnande ”oj jävlar!”-sättet utan med den där betongdystra oundvikligheten som gör Undergången till en fantastisk film men som är helt malplacerad i den här sortens skräckfilm.

Helt usel är den förstås inte. Skådisarna gör sina jobb, specialeffekterna är helt okej och de första två tredjedelarna är fullt acceptabla. Men avslutningen sänker betyget till en svag trea. Hade den varit lite bättre hade den varit ett sevärt exempel på klaustrofobisk skräckfilm och hade den varit lite sämre hade den kunnat vara underhållande dålig.


Fallen Art

3 november 2008


Via Älskade dumburk.


Tio bästa låtarna sedan påsk

18 oktober 2008

Strax före påsk lyckades jag genom oerhörd klantighet radera all metadata jag samlat ihop till mitt iTunes-bibliotek. Alla betyg, alla spellistor, allt. Sedan dess har jag jobbat hårt på att få betyg på allt igen (7015 down, 2735 to go – ett par hundra av dem har tillkommit under tiden) och jag har kunnat rensa ut en del som jag ändå inte lyssnade på.

Förut hade jag dussintals spellistor baserade på olika teman – låtar om städer, rymden, politik, religion, alla fick de sina egna listor, liksom snabba låtar, lugna låtar, glada låtar, snuskiga låtar och konstiga låtar. Praktiskt om man snabbt ville hitta en röjig låt om sex och politik, men det hände ju inte så ofta.

Hur som helst så har listkraschen gett mig en ren start i lyssnandet och betygssättandet och här är de tio låtar som skakat fram som de mest lyssnade, presenterade i stigande ordning:

10 (57 lyssningar) Feed My Hungry Soul med Lords of Acid. Inte lika bra som Sex Bomb från samma skiva (Farstucker), men å andra sidan går den att lyssna på på jobbet utan folk tittar konstigt på en. (Här används den i en animévideo på YouTube, förutom de första tjugo sekunderna som är från en helt annan låt. Jag tar inget ansvar för innehållet.)

9 (60 lyssningar) Hot Topic med Le Tigre. En skön rytm och bra röster.

8 (62 lyssningar) Badass With a Heart of Gold med Jason Morphew. Inget på DuTuben, men här är en bit av texten:

Nina was a nun at the Mary and the Son
But she asked God to save her soul
Her body was on fire
For a tenor in the choir
He was a badass with a heart of gold

Heart of gold
Everybody wanna hold
A badass with a heart of gold

Midnight
Blue lights and magic
A genius wearing tight blue jeans
Just might inspire something drastic
Like believing you can realize your little dreams

6 (65 lyssningar) Kom kom med Mattias Alkberg BD. En låt som går rakt in i själen på mig. Lite rufft ljud, en naiv-briljant text och ett skönt driv, plus att alla låtar som innehåller ordet ”kärlekslaser” får bonuspoäng.

6 (65 lyssningar) All of Me med M. A. Numminen, som jag skrivit om tidigare.

5 (68 lyssningar) Fake French med Le Tigre. Bra på samma sätt som Hot Topic, fast en annan låt.

4 (76 lyssningar) The Hand That Feeds med Nine Inch Nails som jag hörde första gången när jag spelade Rockband i Sälen i våras. Den blev snabbt min favvo-NIN-låt, och den är dessutom en av de rockbandlåtar jag tycker är roligast att spela.

3 (82 lyssningar) Bug Powder Dust med Bomb the Bass. Ännu en låt med bra driv. En anledning att jag lyssnat mycket på den är antagligen att jag för inte så länge sedan försökte läsa Naked Lunch som det refereras livligt till i texten, men jag hade lite svårt för snuffbögporrdelarna.

2 (87 lyssningar) All These Things That I’ve Done med The Killers. Länken går till den kompletta versionen, men jag träffade först på den senare halvan som används effektfullt i Donnie Darko-regissören Richard Kellys film Southland Tales. Filmen är märklig på både bra och dåliga sätt, men kan vara värd att se bara för den underliga blandningen skådisar: Dwayne ”The Rock” Johnson, Sarah Michelle Gellar (som porrstjärna!), Seann William Scott och Justin Timberlake (som mimar i filmklippet) samt diverse ansikten man känner igen men kanske inte vet vilket namn de hör ihop med. Många ”men det är ju han/hon!”-ögonblick, och många märkliga idéer, men filmen i sig är i stort sett obegriplig. Underhållande, men obegriplig. Till exempel är många av personerna telepatiska vilket aldrig förklaras.

1 (95 lyssningar) Inside the Speaker med Zombie Nation. Ingen UTub med den låten, men deras också bra Kernkraft 400 finns där och den videon är rätt kul som parodi på shoppingteve.

Kan man dra några slutsatser av det här? Mja, möjligen att jag lyssnar mer på snabba låtar än på lugna och att en bra text hjälper men inte är nödvändig. Eller hittar du någon annan röd tråd?

(Jag återkommer med lite fler länkar när Wikipedia funkar igen.)


Att växa upp på åttiotalet

11 oktober 2008

David Morgan-Mar skriver bra om hur det var att växa upp på åttiotalet. (Nere under serien, som inte har något med det att göra.)

Själv minns jag inte AIDS-skräcken så mycket, men hotet om kärnvapenkrig var ständigt närvarande på ett sätt som jag tror är svårt att förstå för den som inte upplevt det. Lite som växthuseffekten nu, fast världen kunde gå under på femton minuter istället för 150 år. (Miljöförstöringen var ju ett stort hot då också, men mer i form av giftutsläpp.) Men tittar man på populärkulturen – filmerna, musiken, serierna – finns krigshotet där. Terminator, Watchmen, The Dark Knight Returns, Mad Maxfilmerna, Flykten från New York, Jakten på Röd Oktober, Octopussy… listan kan, som man säger, göras lång.

Eventuellt kommer jag på en poäng jag kan lägga till här senare. Nu behöver jag muntra upp mig lite.