IPRED kontra patent

11 december 2008

Angående debattartikeln i DN igår finns anledning att göra följande reflektion:

När det gäller att skydda individuella svenska uppfinnare mot utländska storföretags olagliga utnyttjande av deras patent är regeringen handfallen, trots sina löften om motsatsen.

När det gäller att skydda utländska storföretag mot individuella svenskars olagliga upphovsrättsintrång tar regeringen till med storsläggan, trots sina löften om motsatsen.

Vilka verkar det som om man bryr sig mest om: utländska (företrädesvis amerikanska) storföretag eller medborgarna i det egna landet?

Gällde det att hålla på lag och rätt borde man väl i konsekvensens namn gå emot storföretagen när de bryter mot lagen?

Men nej, jag är inte förvånad. Svenska regeringar har en beklämmande historia av undfallenhet mot amerikanska intressen. Har man fortfarande inte förstått at vi är med i EU nu och kan få uppbackning? Vi är inte längre ett ensamt litet land som är beroende av att hålla sig väl med det stora landet i väster, utan en del av en av världens starkaste ekonomier? Kan hyckleriet bli tydligare?

Annonser

Ipred igen…

6 december 2008

Jag hade nog lite för bråttom igår när jag trodde att Ipred-lagen skulle bli relativt harmlös. Opassande har som vanligt koll och har samlat ihop ett antal oroväckande upptäckter.

Bland vansinnigheterna:

  • Privatpoliserna får möjlighet att göra husrannsakan på grunder som inte räcker för polisen.
  • För att det inte ska vara alltför uppenbart att privatpoliserna får större befogenheter än polisen vad gäller abonnemangsuppgifter (som de senare hittills bara kunnat få ut för brott med fängelse i straffskalan) ger man de vanliga poliserna samma möjligheter. Man utökar alltså den vanliga polisens befogenheter för att dölja att man vill ge antipiratlobbyn tillgång till metoder man tidigare inte ens velat ge den vanliga polisen.
  • En person som misstänks för fildelning kan få sitt bankkonto spärrat, något som tydligen inte ens Beatrice Ask förstått.

Propositionen finns här.

Sammantaget är detta en skrämmande överreaktion av närmast parodisk karaktär. Om man nu som antipiratlobbyn och deras anhängare vill jämställer nedladdning med stöld (vilket i sig är en överdrift, men låt gå för resonemangets skull) så borde någon som laddat ned ett par långfilmer behandlas ungefär som en snattare.

Kan man göra husrannsakan i ett sådant fall? Nej.

Kan man spärra deras bankkonton? Nej.

Kan affären ställa skadeståndskrav på summor de själva räknar ihop lite som de vill? Nej.

Men allt detta kan man göra med en nedladdare. Eller rättare sagt med den som innehar abonnemanget från vilket nedladdningen skett, vilket gör det hela än mer vansinnigt.

– Vi såg att den som snattade åkte iväg i bilen med det här registreringsnumret, så nu har vi spärrat bilägarens tillgångar, brutit oss in i garaget och beslagtagit bilen och kräver honom på 100 000 i skadestånd eftersom den som kanske skulle köpt den stulna filmen kanske skulle sagt till femhundra av sina kompisar att den var bar och så skulle de också köpt den hos oss.

Låter det rimligt?

Nej, jag tar tillbaka allt om tandlöshet och återgår till min tidigare ståndpunkt: ge ingen makt till de fulla fjårtisarna!


Riksdag & Departement publicerar FRA-dokument

15 oktober 2008

Via Christian Engström (som jag för övrigt inte vet något om) hamnade jag hos R&D som skriver om regeringens interna FRA-dokument:

Regeringen har förklarat att all trafik mellan sändare och mottagare i Sverige omedelbart ska förstöras. I dokumentet heter det att denna förstörning ”ska loggas för att garantera sökbarhet”. Syftet är att det ska vara möjligt för kontrollmyndigheterna att se vad FRA gjort med det material de fått. Men frågan inställer sig vad loggen över förstöringen ska innehålla? Enligt det interna dokumentet ska själva ”innehållet” i meddelanden inte bevaras i loggen. Men ska uppgifter om till exempel vilket telefonnummer ett raderat meddelande sänds ifrån eller till loggas?