Förra årets nyheter

2 januari 2009

Det kom väl knappast som en överraskning att den halta ankan Bush lite i tysthet tog diverse beslut som gynnade hans storkapitalkompisar sådär på sluttampen. Det enda som återstår är väl att se vilka han benådar de sista dagarna. Enligt Wikipedia har han hittills varit relativt återhållsam med sådant, men han kanske sparar sig till slutspurten. Att det bland de benådade verkar vara gott om personer fällda för diverse narkotikabrott kan man ju göra sig lustig över om man orkar.

I avdelningen märkliga tekniska framsteg runt hörnet har vi den pratdrivna mobilen. Aldrig mer ladda batterierna! Aningen relaterat är en lista över historiens största nördar, toppad av Linus Torvalds.

Obligatorisk ipredupphämtning:

  • Sauk är missnöjd med ipredlagens utformning och tycker att politikerna borde ställa sig upp och ta sitt ansvar istället för att huka med fingret i luften. Tja, problemet är väl kanske inte att de böjt sig för opinionsvindarna utan snarare att de greppat anklarna för skivindustrin…
  • …efter amerikanska hot. Vem är förvånad? Inte jag.
  • En obligatorisk titt hos forskarna – ni vet, de där som inte går i partipolitikers, opinionsbildares eller industrimagnaters ledband utan själva ser efter hur saker hänger ihop (ja ja, jag vet att det finns undantag) – visar att det inte helt oväntat är så att nedladdningen inte minskar skivköpandet. Man köper däremot skivorna utomlands via nätet istället för i dyra svenska butiker.
  • Cary Sherman som tydligen är någon slags talesperson för RIAA hävdar att den typ av stämningar som man ägnat sig åt där och som i och med Ipred snart kommer igång här var nödvändiga, trots att man nu slutat med dem och istället skjuter över ansvaret på internetleverantörerna. Hans resonemang haltar rätt rejält på flera punkter, bland annat när han hävdar att den enorma ökningen av försäljning av musik över nätet är deras förtjänst och helt ignorerar att möjligheterna att köpa musik på det sättet var tämligen begränsade för fem år sedan. Att han dessutom inte kan skilja på logaritmisk och exponentiell ökning gör ju inte saken bättre (om han nu inte avsåg att säga att antalet fildelare höll på att plana ut och knappast ökade alls längre).

Bland andra politiska idiotier kan nämnas migrationsverkets nöjdförklaringar som man med rätt tveksamma metoder övertygar flyktingar som fått avslag att skriva på.

Ofta har klienten inte förstått innebörden av att skriva på en nöjdförklaring. Och det offentliga biträdet sitter inte med på mötet och förklarar för klienten vad han eller hon har för rättigheter. Detta på grund av att Migrationsverket inte vill betala för den kostnaden. Trots att man inte kan överklaga nöjdförklaringen när man väl skrivit på.

Jag förstår inte riktigt vad det är för människor man anställer på migrationsverket. Är det ett krav att man hatar människor eller är det bara en extra merit när det är dags att söka högre tjänst?

I avdelningen nyheter som skulle platsa i en dålig science fiction-film har vi den här om att vi i somras hade den hittills största uppmätta revan i jordens magnetfält. Tur att det inte orsakade en zombieapokalyps eller något annat otrevligt.

Som avslutning meddelar vetenskapsradion även att man hittat över tusen nya djurarter längs Mekongfloden, bland annat den här otroligt söta ulliga fladdermusen:

Ullgullig fladdermus

Ullgullig fladdermus


Ipred kommer inte att stoppa fildelningen

20 december 2008

Låt oss anta att Ipred lyckas med det som dess förespråkare helst vill: den stänger ner Pirate Bay och alla andra torrentsajter. Då kommer väl fildelningen att upphöra, eller hur?

Knappast. Fildelningen fanns här långt innan Internet fanns i var mans vägguttag och är inte knuten till någon enskild typ av informationsöverföring.

Före Internet var det kassettband, disketter och copypartyn som gällde, och den typen av direkt, analog peer-to-peer-fildelning går inte att stoppa.

Motsvarande går att göra nu, med privata FTP-servrar, e-post och olika typer av uppladdningssajter som MegaShare. Visst, de kommersiella rensar bort upphovsrättsskyddat material när det påpekas att det finns där, men om länkarna till filerna inte läggs ut öppet utan sprids privat kan det dröja rätt länge innan någon som är benägen att rapportera får reda på det. Dessutom finns helt nya kanaler – enligt en artikel i DN i onsdags (endast i pappersversionen verkar det som) delar 40% av dagens skolungdomar musik med hjälp av Bluetooth i sina mobiltelefoner.

Att fildelningen före och i den tidiga interneteran inte var något stort problem för de stora underhållningsdistributörerna berodde främst på att lagringsutrymme var dyrt och informationsöverföringen långsam. En normal dator hade inte nog med hårddiskutrymme för mer än operativsystemet och kanske fem-tio låtar av normal mp3-kvalitet, och modem var inte någon motorväg precis – bodde man i samma stad var det antagligen snabbare att dumpa allt på diskett och fysiskt lämna dem till mottagaren än att föra över dem direkt från den ena datorn till den andra.

Men nu är lagringsutrymme billigt och informationsöverföringen snabb. Det kan ingen lagstiftning ändra på. Även om Ipred lyckas fullständigt med att stänga ner alla de sajter där folk delar filer offentligt kommer de som vill att hitta nya vägar. Om det inte blir krypterade IP-nummer på de vanliga torrentsajterna eller i torrentklienterna eller enkla anonymiseringstjänster så blir det epostlistor, privata servrar eller något annat. Kommer omfattningen att minska? Säkert – på kort sikt. På lång sikt kommer någon på en lösning som kringår lagen.

De flesta diskussionerna om fildelningens vara eller icke vara befinner sig på en alldeles för låg abstraktionsnivå. Man diskuterar specifika typer av informationsöverföring istället för att se till helheten. Visst, lagstiftarna kan hitta sätt att förbjuda eller förhindra specifika typer av informationsöverföring men med mindre än att man stänger av hela nätet kommer man inte att kunna stoppa fildelningen. Det tar lagstiftarna ett år att få ihop en lag som det tar en hängiven programmerare ett par veckor att kringå.

Till sist en liten brasklapp: allt detta är skrivet utan att väga in några etiska aspekter. Det finns uppenbarligen tillräckligt många som inte har några större moraliska problem med att kopiera upphovsrättsskyddat material för att 700 000 svenskar ska göra det regelbundet. Med så många intresserade kommer det alltid att finnas någon som är tillräckligt skicklig för att hitta en väg runt.

Så hur ska upphovsrättsgiganterna lösa det här? Stay tuned…


Ipred kontra TV-licens

11 december 2008

TV-licensen är ju en populär samhällelig pålaga för moderater att undvika (Per Schlingmann, Johan Forssell, Cecilia Stegö Chilò, Tobias Billström, Maria Borelius). Vad sägs om att införa en motsvarighet till Ipred där?

SR skulle kunna ha agenter som övervakade alla TV-försäljningsställen och tog bilder på alla bilar där det lastas in en TV. Man begär sedan att få ut namn- och adressuppgifter på den som äger bilen, spärrar hans eller hennes bankkonton och andra tillgångar – naturligtvis utan att meddela detta – och skickar sedan en egenhändigt hopräknad nota.

Verkar inte det rimligt?

(Inspiration av den något spretiga diskussionen efter det här inlägget hos Mymlan, som för övrigt är oförtjänt sorgsen. Gör henne glad, någon! Själv vet jag inte hur.)


För övrigt…

11 december 2008

…erbjuder en f d säposnubbe gratis hjälp till de som drabbas av Ipred. Antiipredmannen?


IPRED kontra patent

11 december 2008

Angående debattartikeln i DN igår finns anledning att göra följande reflektion:

När det gäller att skydda individuella svenska uppfinnare mot utländska storföretags olagliga utnyttjande av deras patent är regeringen handfallen, trots sina löften om motsatsen.

När det gäller att skydda utländska storföretag mot individuella svenskars olagliga upphovsrättsintrång tar regeringen till med storsläggan, trots sina löften om motsatsen.

Vilka verkar det som om man bryr sig mest om: utländska (företrädesvis amerikanska) storföretag eller medborgarna i det egna landet?

Gällde det att hålla på lag och rätt borde man väl i konsekvensens namn gå emot storföretagen när de bryter mot lagen?

Men nej, jag är inte förvånad. Svenska regeringar har en beklämmande historia av undfallenhet mot amerikanska intressen. Har man fortfarande inte förstått at vi är med i EU nu och kan få uppbackning? Vi är inte längre ett ensamt litet land som är beroende av att hålla sig väl med det stora landet i väster, utan en del av en av världens starkaste ekonomier? Kan hyckleriet bli tydligare?


Ipred igen…

6 december 2008

Jag hade nog lite för bråttom igår när jag trodde att Ipred-lagen skulle bli relativt harmlös. Opassande har som vanligt koll och har samlat ihop ett antal oroväckande upptäckter.

Bland vansinnigheterna:

  • Privatpoliserna får möjlighet att göra husrannsakan på grunder som inte räcker för polisen.
  • För att det inte ska vara alltför uppenbart att privatpoliserna får större befogenheter än polisen vad gäller abonnemangsuppgifter (som de senare hittills bara kunnat få ut för brott med fängelse i straffskalan) ger man de vanliga poliserna samma möjligheter. Man utökar alltså den vanliga polisens befogenheter för att dölja att man vill ge antipiratlobbyn tillgång till metoder man tidigare inte ens velat ge den vanliga polisen.
  • En person som misstänks för fildelning kan få sitt bankkonto spärrat, något som tydligen inte ens Beatrice Ask förstått.

Propositionen finns här.

Sammantaget är detta en skrämmande överreaktion av närmast parodisk karaktär. Om man nu som antipiratlobbyn och deras anhängare vill jämställer nedladdning med stöld (vilket i sig är en överdrift, men låt gå för resonemangets skull) så borde någon som laddat ned ett par långfilmer behandlas ungefär som en snattare.

Kan man göra husrannsakan i ett sådant fall? Nej.

Kan man spärra deras bankkonton? Nej.

Kan affären ställa skadeståndskrav på summor de själva räknar ihop lite som de vill? Nej.

Men allt detta kan man göra med en nedladdare. Eller rättare sagt med den som innehar abonnemanget från vilket nedladdningen skett, vilket gör det hela än mer vansinnigt.

– Vi såg att den som snattade åkte iväg i bilen med det här registreringsnumret, så nu har vi spärrat bilägarens tillgångar, brutit oss in i garaget och beslagtagit bilen och kräver honom på 100 000 i skadestånd eftersom den som kanske skulle köpt den stulna filmen kanske skulle sagt till femhundra av sina kompisar att den var bar och så skulle de också köpt den hos oss.

Låter det rimligt?

Nej, jag tar tillbaka allt om tandlöshet och återgår till min tidigare ståndpunkt: ge ingen makt till de fulla fjårtisarna!


Gott och blandat

5 december 2008

Lite fredagsmix! Tjoho!

Veckans skiva är En saga om en sten med Karin Ström, som man kan köpa här. 90 kr är ett rimligt pris för en fullängdare även om man inte får en fysisk skiva. Och visst är det bra att kunna köpa en skiva över nätet mycket enklare än i affären?

Missförstå mig inte: jag gillar att gräva i hyllorna också, men när jag är ute efter något speciellt är det här så mycket smidigare – enklare, snabbare och billigare. Heja Datadamen!

Veckans förtryckarnyhet är inte att Ipred ser ut att gå igenom, utan den om satanistkläderna i Iran. Snäppet värre, och något som ger lite perspektiv.

Ipred ser för övrigt ut att bli en besvikelse för de som tror att den kommer att stävja den illegala fildelningen. Osäkra trådlösa nätverk, delade abonnemang, anonymiseringstjänster och andra svårigheter med att bevisa vilken individ som faktiskt utfört nedladdningen kan göra lagen tandlös. Så nu får vi integritetskränkning på sämre villkor än knarklangare utan att det går att komma åt de som ägnar sig åt kommersiell illegal fildelning (som jag tror alla är emot). Det sämsta av två världar. Lyckos oss.

Veckans oväntade hiss var nog att Mymlan utnämnde Johan Staël von Holstein till veckans sanningssägare. Hubuhvanu?

Missförstå mig inte – han är säkert en utmärkt entrepenör och företagsledare, och det är mycket möjligt att han har vettiga saker att säga. Men varje gång han skriver något så lyckas han helt bladdra bort eventuellta poänger genom, tydligen i avsikt att vara provokativ, dra till med så otroligt orimliga överdrifter att det inte går att ta något av det på allvar. Eller är det någon som verkligen tror att ”inom tolv månader [kommer vi] att ha låtit facken driva alla i arbetslöshet, folk kommer att slåss på gatorna efter mat”? Nej, inte ens han själv. Eftersom han ”provocerar och överdriver för att väcka debatt, öppna ögonen på folk och säga sanningar” men när detta omedelbart följs av ”för när vi slåss om mat på gatorna om ett år, då är det försent” försöker han då provocera igen i samma mening där han förklarar att det tidigare bara var en provokation? Eller var det något annat som var en provokation och är då det här vad han verkligen tror?

Att sedan ta alla motsägelser som en bekräftelse på att han säger obekväma sanningar som ingen annan i hela landet (eller kanske världen, det är lite oklart) vågar ta upp är ren hybris, eller möjligen förföljelsemani. ”De är emot mig bara för att jag har rätt!”

Och det där otroligt tjatiga sossehatet hjälper ju inte upp hans trovärdighet precis, annat än bland de redan frälsta. Om sossarna och facket verkligen var så dåliga för Sverige som han påstår skulle vi varit på u-landsnivå för årtionden sedan.

Urgh. Nu ska jag gå och skjuta lite zombier istället.


Helgextra

23 november 2008

Först lite allvar om IPRED: UNT skrev en solid ledare i ämnet (jag blev lite irriterad på en av de publicerade kommentarerna) och Jonas Almqvist från Lädernunnan förmedlade några för mig nya insikter om hur STIM fungerar och vad det innebär för artister som inte är så etablerade och deras inställning till IPRED. Han fick medhåll av 100 artister till.

Tyskungen ger oss ytterligare en historia från verkligheten, ett vemodigt nostalgiskt minne av en midsommar med en gigantisk midsommarstång, en tjock far och hallonsoda.

Här finns en påminnelse om att alla kristna amerikaner inte är böghatande puckon. Välbehövligt. (Proposition 8 var ett lagförslag som togs till folkomröstning i Kalifornien om att förbjuda homosexuella äktenskap. Det gick igenom, mycket tack vare att mormonerna hällde pengar över valkampanjen.)

Arhammar tar upp en av mina käpphästar: bristen på standardisering av kontokortläsare. Jag var en gång på anställningsintervju på ett företag som programmerar dylika manicker, och kunde nog ha fått jobbet om jag inte blandat ihop Gödel, Escher, Bach med Einstein’s Brain av samme författare. Jag har en känsla av att jag tappade lite när jag började prata om Alice i Underlandet som har full relevans med den senare men inte den förra.

Slutligen lite lättsamheter:

Sovmorgon hos Bad Girl Nini

Sovmorgon hos Bad Girl Nini

Via MangeMyt hittade jag den här, eh, fina legobyggnationen. (Inte helt jobbsäker om man har humorbefriade och/eller överkänsliga kollegor.)

Och en rolig videosnutt för oss Star Wars-nördar:

För övrigt kan jag meddela att solen gick upp idag med och att det faktiskt kan vara riktig vinter i Uppsala i november:

Vintermorgon


IPRED och fulla fjårtisar

20 november 2008

Mitt lokalorgan UNT har idag en genomtänkt ledare om IPRED-lagen. Den är kort och läsvärd så läs hela, men särskilt värt att upprepa anser jag vara detta:

Erfarenhet från länder med liknande lagar, som Danmark, visar att nöjesbranschen ägnar sig åt massutskick av brev där människor krävs på tiotusentals kronor för att de inte ska bli dragna inför rätta. Ofta är breven utskickade utan att det finns några bevis för att upphovsrätten kränkts över huvud taget.

Av samma anledning som man inte låter sin tonårige son ha föräldrafri fest hemma för femte gången när de fyra tidigare lett till katastrof på saneringsfirmenivå ska man inte ge en bransch som uppenbarligen inte kan hantera maktmedel någon sorts befogenheter som istället kan läggas hos det vanliga rättsväsendet. Sorry, skiv-, film- och dataspelsbranschmänniskor, men ni har med all behövlig tydlighet visat att ni inte är pålitliga. Ni ska inte ha några nycklar till spritskåpet.

Per Strömbeck, representant för den sistnämnda av dessa branscher, får också uttala sig i UNT. Han säger bland annat:

Utan en fungerande marknad försvinner grunden för kommersiellt producerad kultur, dvs en stor del av böcker, tv, radio, spel, musik och film. Återstår entusiastproduktioner och offentligt finansierad kultur – se där, en definition av kulturell utarmning.

Detta visar en skrämmande historielöshet.

Missförstå mig inte: upphovsrätt är bra, inom rimliga gränser. Det är bra att den som skapar något som är till glädje och/eller nytta för många har möjlighet att få rimlig ersättning för detta. Men när tidsgränserna hela tiden skjuts fram förfelas den tanken helt. Att det skulle vara rimligt att ett verk är skyddat upp till 70 år efter upphovsmannens död är för mig helt främmande.

Och att antyda att upphovsrätten som den ser ut idag är nödvändig för att det ska vara kommersiellt möjligt att skapa kultur är rent struntprat. Före 1600-talet fanns ingen copyright över huvud taget, och ändå kunde folk sälja böcker.

Ännu mer okunnigt är det att påstå att detta tillstånd skulle vara en ”definition av kulturell utarmning”. Shakespeare, Homeros, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Dante Alighieri, Cervantes – alla verksamma före upphovsrätten. Ja, hela renässansen och halva barocken utspelade sig innan det fanns någon upphovsrätt alls. Men Per Strömbäck tycker tydligen att det var kulturellt utarmade epoker där inget av värde skapades.

Nej, ge ingen makt åt mediebranschorganens oansvariga fjårtisar som inte ser kulturella värden i något annat än det som ger dem pengar i plånboken. Låt polis, åklagare och domstolar sköta rättsskipningen.


Missbrukad lagstiftning

2 november 2008

Är det någon som tycker det är rimligt att den brittiska regeringen använt sig av antiterrorlagar för att frysa isländska tillgångar i Storbritannien?

Är det någon som är förvånad över att det hänt?

Det här är ett typexempel på varför man inte ska ge staten eller andra maktgrupper långtgående befogenheter utan ordentligt rättsskydd. Ger man någon en hammare för att slå i spik med bara en förmaning om att inte göra något annat med den ska man inte bli förvånad om han använder den för att banka till något annat. Visst, det finns tillfällen när det är befogat att använda ett verktyg på ett annat sätt en det ursprungligen var tänkt, men kontrollen över hur det används bör stå i proportion till hur grovt det kan missbrukas.

Med detta i åtanke, hur många tror att upphovsrättsintresseorganisationerna kommer att hantera Ipred ansvarsfullt? Inte jag. Ska man bekämpa den illegala nedladdningen ska det ske inom det existerande rättsväsendet, inte via intresseorganisationers privatspanare. Förutom att IP-adresser är ett alldeles för grovt instrument för att komma åt brottslingarna så är det dessutom ett mycket kraftigt integritetsingrepp eftersom det finns rätt många sajter som registrerar IP-adresser. Finns det något skydd mot missbruk av detta? Låter man polis och åklagare sköta det så finns det i alla fall en rimlig kontrollstruktur.

För att göra min verktygsliknelse något mer relevant avslutar jag med ett Mark Twain-citat:

”To a man with a hammer, everything looks like a nail.”

(Tack till Opassande för länkar.)