Ipred kontra TV-licens

11 december 2008

TV-licensen är ju en populär samhällelig pålaga för moderater att undvika (Per Schlingmann, Johan Forssell, Cecilia Stegö Chilò, Tobias Billström, Maria Borelius). Vad sägs om att införa en motsvarighet till Ipred där?

SR skulle kunna ha agenter som övervakade alla TV-försäljningsställen och tog bilder på alla bilar där det lastas in en TV. Man begär sedan att få ut namn- och adressuppgifter på den som äger bilen, spärrar hans eller hennes bankkonton och andra tillgångar – naturligtvis utan att meddela detta – och skickar sedan en egenhändigt hopräknad nota.

Verkar inte det rimligt?

(Inspiration av den något spretiga diskussionen efter det här inlägget hos Mymlan, som för övrigt är oförtjänt sorgsen. Gör henne glad, någon! Själv vet jag inte hur.)


Gott och blandat

5 december 2008

Lite fredagsmix! Tjoho!

Veckans skiva är En saga om en sten med Karin Ström, som man kan köpa här. 90 kr är ett rimligt pris för en fullängdare även om man inte får en fysisk skiva. Och visst är det bra att kunna köpa en skiva över nätet mycket enklare än i affären?

Missförstå mig inte: jag gillar att gräva i hyllorna också, men när jag är ute efter något speciellt är det här så mycket smidigare – enklare, snabbare och billigare. Heja Datadamen!

Veckans förtryckarnyhet är inte att Ipred ser ut att gå igenom, utan den om satanistkläderna i Iran. Snäppet värre, och något som ger lite perspektiv.

Ipred ser för övrigt ut att bli en besvikelse för de som tror att den kommer att stävja den illegala fildelningen. Osäkra trådlösa nätverk, delade abonnemang, anonymiseringstjänster och andra svårigheter med att bevisa vilken individ som faktiskt utfört nedladdningen kan göra lagen tandlös. Så nu får vi integritetskränkning på sämre villkor än knarklangare utan att det går att komma åt de som ägnar sig åt kommersiell illegal fildelning (som jag tror alla är emot). Det sämsta av två världar. Lyckos oss.

Veckans oväntade hiss var nog att Mymlan utnämnde Johan Staël von Holstein till veckans sanningssägare. Hubuhvanu?

Missförstå mig inte – han är säkert en utmärkt entrepenör och företagsledare, och det är mycket möjligt att han har vettiga saker att säga. Men varje gång han skriver något så lyckas han helt bladdra bort eventuellta poänger genom, tydligen i avsikt att vara provokativ, dra till med så otroligt orimliga överdrifter att det inte går att ta något av det på allvar. Eller är det någon som verkligen tror att ”inom tolv månader [kommer vi] att ha låtit facken driva alla i arbetslöshet, folk kommer att slåss på gatorna efter mat”? Nej, inte ens han själv. Eftersom han ”provocerar och överdriver för att väcka debatt, öppna ögonen på folk och säga sanningar” men när detta omedelbart följs av ”för när vi slåss om mat på gatorna om ett år, då är det försent” försöker han då provocera igen i samma mening där han förklarar att det tidigare bara var en provokation? Eller var det något annat som var en provokation och är då det här vad han verkligen tror?

Att sedan ta alla motsägelser som en bekräftelse på att han säger obekväma sanningar som ingen annan i hela landet (eller kanske världen, det är lite oklart) vågar ta upp är ren hybris, eller möjligen förföljelsemani. ”De är emot mig bara för att jag har rätt!”

Och det där otroligt tjatiga sossehatet hjälper ju inte upp hans trovärdighet precis, annat än bland de redan frälsta. Om sossarna och facket verkligen var så dåliga för Sverige som han påstår skulle vi varit på u-landsnivå för årtionden sedan.

Urgh. Nu ska jag gå och skjuta lite zombier istället.


Missbrukad lagstiftning

2 november 2008

Är det någon som tycker det är rimligt att den brittiska regeringen använt sig av antiterrorlagar för att frysa isländska tillgångar i Storbritannien?

Är det någon som är förvånad över att det hänt?

Det här är ett typexempel på varför man inte ska ge staten eller andra maktgrupper långtgående befogenheter utan ordentligt rättsskydd. Ger man någon en hammare för att slå i spik med bara en förmaning om att inte göra något annat med den ska man inte bli förvånad om han använder den för att banka till något annat. Visst, det finns tillfällen när det är befogat att använda ett verktyg på ett annat sätt en det ursprungligen var tänkt, men kontrollen över hur det används bör stå i proportion till hur grovt det kan missbrukas.

Med detta i åtanke, hur många tror att upphovsrättsintresseorganisationerna kommer att hantera Ipred ansvarsfullt? Inte jag. Ska man bekämpa den illegala nedladdningen ska det ske inom det existerande rättsväsendet, inte via intresseorganisationers privatspanare. Förutom att IP-adresser är ett alldeles för grovt instrument för att komma åt brottslingarna så är det dessutom ett mycket kraftigt integritetsingrepp eftersom det finns rätt många sajter som registrerar IP-adresser. Finns det något skydd mot missbruk av detta? Låter man polis och åklagare sköta det så finns det i alla fall en rimlig kontrollstruktur.

För att göra min verktygsliknelse något mer relevant avslutar jag med ett Mark Twain-citat:

”To a man with a hammer, everything looks like a nail.”

(Tack till Opassande för länkar.)