Låtar jag just nu inte kan få nog av

18 november 2009

De här har ständigt legat i min spellista de senaste veckorna (eller mer), presenterade i stigande ordning enligt det totala antalet genomlyssningar:

9: This One’s For You med Fläskkvartetten och Robyn (6 lyssningar). Voices of Eden har flera bra gästspel, men den här är min favorit för tillfället.

8: Dschinghis Khan med Dschinghis Khan (8 lyssningar). En schlagerklassiker från -79 som fortfarande är kul. Trots att jag bara förstår något enstaka ord har jag utbyte av de säkert fåniga men fonetiskt lyckade ordvändningarna i texten.

7: 0918.00 med Tarmvred (15 lyssningar). Jag vet inget mer om Tarmvred än att det är någon svensk snubbe, från Göteborg tror jag. (Jag är för lat för att googla just nu.) Egentligen gillar jag IntraventrikulärBrosch bättre (80 lyssningar), men den får vila för tillfället.

6: Getinghonung Pronvencale med Hot Soup (16 lyssningar). Hot Soup vet jag ännu mindre om. Jag köpte deras skiva med Cornelis-tolkningar på måfå och den här är den enda jag fastnat riktigt för, men den är å andra sidan riktigt bra.

5: Fuck You med Lilly Allen (19 lyssningar). Den här hittade jag via Sommar med… någon sportsnubbe tror jag det var. En tennisspelare kanske? Precis som med flera av Nellie McKays låtar gillar jag kontrasten mellan den softa musiken och den riviga texten. Den skulle passa bra till ett bildmontage av Jimmie Åkesson, Göran Hägglund och några andra intoleransmånglare.

4: A Fifth of Beethoven med Walter Murphy & the Big Apple Band (31 lyssningar). En perfekt mix av Beethoven och lite skönt sjuttiotalsgung.

3: Jag sitter i dig med Freddie Wadling (65 lyssningar). En av de tre bästa låtarna från Jag är monstret. (De andra är Disko Kebab och titellåten.) Å andra sidan är det bara Bär ut mig, käre Jesus som jag inte tyckte var en bra låt på den skivan.

2: The Hand That Feeds med Nine Inch Nails (121 lyssningar). Riktigt bra rock helt enkelt. Jag kan inte sitta still när jag hör den.

1: Ghost of Love med David Lynch (140 lyssningar). Från filmen Inland Empire. Trots att texten är väldigt repetitiv lyckas David Lynch (som framför den med hjälp av en Vocoder eller liknande) få varje rad att låta intressant.
Strange…
what love does
So strange…
ah what love does
So strange what love does
when you’re all alone

Finns på DuTuben:

Annonser

Don’t Stop the Music

4 december 2008

Robyn har välförtjänt belönats med en Grammis nominerats till en Grammy. Eller flera kanske, jag har inte kollat så noga eftersom jag inte har någon större respekt för det spektaklet (heller), och nu låter det som att jag inte alls tycker att det var en bra belöning men det tycker jag faktiskt. Robyn är bra. Själv har jag ofta haft Don’t Stop the Music i iPoden, vars mysiga videon som borde vara en stark uppmuntran till alla individualister finns här:

Fler finns hos Mymlan.

Robyns Sommar finns här, bland Sveriges Radios alla andra sommarprogram för de senaste åren. Just hennes hör inte till de starkaste, men det var intressant att få veta lite hur det var att försöka lansera sig i USA och hon ger verkligen intryck av att vara sin egen och inte någon dussinartist. Respekt.

(Fixat lite eftersom jag skrev från minnet istället för att kolla ordentligt. Dumt av mig! Jag som brukar vara så källkritisk i vanliga fall.)