Politikerteve

23 april 2010

Så både Moderaterna och Socialdemokraterna tänker köra hårt med filmad reklam till valet: M i form av betald reklamtid på Axess TV och S med en egen kanal på YouTube.

Man kan ju fundera på vilken satsning som ger bäst utslag: tiominuters pratprogram i en kanal nästan ingen tittar på eller femminuterssnuttar på en sajt där det laddas upp flera timmars video varje sekund. Kommer någon av dem alls att nå ut till andra än kärnväljarna?

Risken för båda är att deras inslag mest kommer att användas av motståndarna. Gör Reinfeldt ett mindre lyckat uttalande på Schlingmanns lilla show lär det ju också DuTubas, och möjligheterna att klippa ihop motsägelsefulla eller på annat sätt mindre smickrande uttalanden är ju uppenbara.

Det tråkigaste är förstås att de valt ett så menlöst format. Det hade ju varit roligare med lite Chavezianska femtimmarstal till folket, Berlusconisk tutt-teve eller Nixonska ”Jag är ingen skurk”-uttalanden.


Gott och blandat

5 december 2008

Lite fredagsmix! Tjoho!

Veckans skiva är En saga om en sten med Karin Ström, som man kan köpa här. 90 kr är ett rimligt pris för en fullängdare även om man inte får en fysisk skiva. Och visst är det bra att kunna köpa en skiva över nätet mycket enklare än i affären?

Missförstå mig inte: jag gillar att gräva i hyllorna också, men när jag är ute efter något speciellt är det här så mycket smidigare – enklare, snabbare och billigare. Heja Datadamen!

Veckans förtryckarnyhet är inte att Ipred ser ut att gå igenom, utan den om satanistkläderna i Iran. Snäppet värre, och något som ger lite perspektiv.

Ipred ser för övrigt ut att bli en besvikelse för de som tror att den kommer att stävja den illegala fildelningen. Osäkra trådlösa nätverk, delade abonnemang, anonymiseringstjänster och andra svårigheter med att bevisa vilken individ som faktiskt utfört nedladdningen kan göra lagen tandlös. Så nu får vi integritetskränkning på sämre villkor än knarklangare utan att det går att komma åt de som ägnar sig åt kommersiell illegal fildelning (som jag tror alla är emot). Det sämsta av två världar. Lyckos oss.

Veckans oväntade hiss var nog att Mymlan utnämnde Johan Staël von Holstein till veckans sanningssägare. Hubuhvanu?

Missförstå mig inte – han är säkert en utmärkt entrepenör och företagsledare, och det är mycket möjligt att han har vettiga saker att säga. Men varje gång han skriver något så lyckas han helt bladdra bort eventuellta poänger genom, tydligen i avsikt att vara provokativ, dra till med så otroligt orimliga överdrifter att det inte går att ta något av det på allvar. Eller är det någon som verkligen tror att ”inom tolv månader [kommer vi] att ha låtit facken driva alla i arbetslöshet, folk kommer att slåss på gatorna efter mat”? Nej, inte ens han själv. Eftersom han ”provocerar och överdriver för att väcka debatt, öppna ögonen på folk och säga sanningar” men när detta omedelbart följs av ”för när vi slåss om mat på gatorna om ett år, då är det försent” försöker han då provocera igen i samma mening där han förklarar att det tidigare bara var en provokation? Eller var det något annat som var en provokation och är då det här vad han verkligen tror?

Att sedan ta alla motsägelser som en bekräftelse på att han säger obekväma sanningar som ingen annan i hela landet (eller kanske världen, det är lite oklart) vågar ta upp är ren hybris, eller möjligen förföljelsemani. ”De är emot mig bara för att jag har rätt!”

Och det där otroligt tjatiga sossehatet hjälper ju inte upp hans trovärdighet precis, annat än bland de redan frälsta. Om sossarna och facket verkligen var så dåliga för Sverige som han påstår skulle vi varit på u-landsnivå för årtionden sedan.

Urgh. Nu ska jag gå och skjuta lite zombier istället.


Dataspel tas på allvar – äntligen!

25 november 2008

Sossarna har satt ihop en lista på sex punkter för sin dataspelspolitik. Det är inte en dag för tidigt att politikerna börjar ta dataspelen på allvar, och sympatiskt nog har de med formuleringar om kultur och inte bara pengar. DN:s Jonas Thente är försiktigt optimistisk, och det är nog en sund inställning.

Hans förhoppning om att man inte ska ge sig in och detaljreglera kan jag bara instämma i. Dataspelsbranschen i Sverige gör bra spel utan att någon politiskt tillsatt, halvt okunnig person ska lägga sig i eller försöka hitta på något eget alternativ. Precis som kommunala musikskolan har varit en av förutsättningarna för att Sveriges enorma musikindustri så bör man inrikta sig på att ge möjligheter för intresserade ungdomar att lära sig grunderna i spelkonstruktion och andra relevanta färdigheter. Det man ska passa sig för är mediautbildningskatastrofen: inga dataspelsgymnasier, men gärna relevanta kurser.

Programmet kan enkelt delas in i informationsinhämtning, utbildning, näringslivspolitik och kulturpolitik. Att man insett att man inte vet så mycket är ju en bra utgångspunkt, och att satsa på utbildning är det viktigaste bland det övriga. Jag tror inte att dataspelsbranschen behöver någon särskild sorts stöd eller liknande, och risken är att om man börjar peta i sådant kan det gå helt över styr. Samma sak med kulturområdet: acceptera dataspelen som en kulturyttring och väg in dem i relevanta kulturella sammanhang, men särbehandla dem inte.

Sedan kan man ju hoppas att även analoga spel någon gång lyfts på detta sett, men det är väl för lite pengar i dem för att det ska vara en realistisk förhoppning.

I DN diskuterar man även lånandet mellan spel och film med Per Strömbäck, som har en del vettigt att säga (i motsats till när han fick kommentera UNT:s ledare om fildelning, där han inte imponerade på mig). Han verkar ha vettiga åsikter om spel, men blandar han verkligen ihop Drakar och Demoner med Dungeons & Dragons? Oförlåtligt i så fall! Man får hoppas att det är på DN man begått det i nördsammanhang pinsamma misstaget.