Ipred kommer inte att stoppa fildelningen

20 december 2008

Låt oss anta att Ipred lyckas med det som dess förespråkare helst vill: den stänger ner Pirate Bay och alla andra torrentsajter. Då kommer väl fildelningen att upphöra, eller hur?

Knappast. Fildelningen fanns här långt innan Internet fanns i var mans vägguttag och är inte knuten till någon enskild typ av informationsöverföring.

Före Internet var det kassettband, disketter och copypartyn som gällde, och den typen av direkt, analog peer-to-peer-fildelning går inte att stoppa.

Motsvarande går att göra nu, med privata FTP-servrar, e-post och olika typer av uppladdningssajter som MegaShare. Visst, de kommersiella rensar bort upphovsrättsskyddat material när det påpekas att det finns där, men om länkarna till filerna inte läggs ut öppet utan sprids privat kan det dröja rätt länge innan någon som är benägen att rapportera får reda på det. Dessutom finns helt nya kanaler – enligt en artikel i DN i onsdags (endast i pappersversionen verkar det som) delar 40% av dagens skolungdomar musik med hjälp av Bluetooth i sina mobiltelefoner.

Att fildelningen före och i den tidiga interneteran inte var något stort problem för de stora underhållningsdistributörerna berodde främst på att lagringsutrymme var dyrt och informationsöverföringen långsam. En normal dator hade inte nog med hårddiskutrymme för mer än operativsystemet och kanske fem-tio låtar av normal mp3-kvalitet, och modem var inte någon motorväg precis – bodde man i samma stad var det antagligen snabbare att dumpa allt på diskett och fysiskt lämna dem till mottagaren än att föra över dem direkt från den ena datorn till den andra.

Men nu är lagringsutrymme billigt och informationsöverföringen snabb. Det kan ingen lagstiftning ändra på. Även om Ipred lyckas fullständigt med att stänga ner alla de sajter där folk delar filer offentligt kommer de som vill att hitta nya vägar. Om det inte blir krypterade IP-nummer på de vanliga torrentsajterna eller i torrentklienterna eller enkla anonymiseringstjänster så blir det epostlistor, privata servrar eller något annat. Kommer omfattningen att minska? Säkert – på kort sikt. På lång sikt kommer någon på en lösning som kringår lagen.

De flesta diskussionerna om fildelningens vara eller icke vara befinner sig på en alldeles för låg abstraktionsnivå. Man diskuterar specifika typer av informationsöverföring istället för att se till helheten. Visst, lagstiftarna kan hitta sätt att förbjuda eller förhindra specifika typer av informationsöverföring men med mindre än att man stänger av hela nätet kommer man inte att kunna stoppa fildelningen. Det tar lagstiftarna ett år att få ihop en lag som det tar en hängiven programmerare ett par veckor att kringå.

Till sist en liten brasklapp: allt detta är skrivet utan att väga in några etiska aspekter. Det finns uppenbarligen tillräckligt många som inte har några större moraliska problem med att kopiera upphovsrättsskyddat material för att 700 000 svenskar ska göra det regelbundet. Med så många intresserade kommer det alltid att finnas någon som är tillräckligt skicklig för att hitta en väg runt.

Så hur ska upphovsrättsgiganterna lösa det här? Stay tuned…

Annonser

IPRED och fulla fjårtisar

20 november 2008

Mitt lokalorgan UNT har idag en genomtänkt ledare om IPRED-lagen. Den är kort och läsvärd så läs hela, men särskilt värt att upprepa anser jag vara detta:

Erfarenhet från länder med liknande lagar, som Danmark, visar att nöjesbranschen ägnar sig åt massutskick av brev där människor krävs på tiotusentals kronor för att de inte ska bli dragna inför rätta. Ofta är breven utskickade utan att det finns några bevis för att upphovsrätten kränkts över huvud taget.

Av samma anledning som man inte låter sin tonårige son ha föräldrafri fest hemma för femte gången när de fyra tidigare lett till katastrof på saneringsfirmenivå ska man inte ge en bransch som uppenbarligen inte kan hantera maktmedel någon sorts befogenheter som istället kan läggas hos det vanliga rättsväsendet. Sorry, skiv-, film- och dataspelsbranschmänniskor, men ni har med all behövlig tydlighet visat att ni inte är pålitliga. Ni ska inte ha några nycklar till spritskåpet.

Per Strömbeck, representant för den sistnämnda av dessa branscher, får också uttala sig i UNT. Han säger bland annat:

Utan en fungerande marknad försvinner grunden för kommersiellt producerad kultur, dvs en stor del av böcker, tv, radio, spel, musik och film. Återstår entusiastproduktioner och offentligt finansierad kultur – se där, en definition av kulturell utarmning.

Detta visar en skrämmande historielöshet.

Missförstå mig inte: upphovsrätt är bra, inom rimliga gränser. Det är bra att den som skapar något som är till glädje och/eller nytta för många har möjlighet att få rimlig ersättning för detta. Men när tidsgränserna hela tiden skjuts fram förfelas den tanken helt. Att det skulle vara rimligt att ett verk är skyddat upp till 70 år efter upphovsmannens död är för mig helt främmande.

Och att antyda att upphovsrätten som den ser ut idag är nödvändig för att det ska vara kommersiellt möjligt att skapa kultur är rent struntprat. Före 1600-talet fanns ingen copyright över huvud taget, och ändå kunde folk sälja böcker.

Ännu mer okunnigt är det att påstå att detta tillstånd skulle vara en ”definition av kulturell utarmning”. Shakespeare, Homeros, Leonardo da Vinci, Michelangelo, Dante Alighieri, Cervantes – alla verksamma före upphovsrätten. Ja, hela renässansen och halva barocken utspelade sig innan det fanns någon upphovsrätt alls. Men Per Strömbäck tycker tydligen att det var kulturellt utarmade epoker där inget av värde skapades.

Nej, ge ingen makt åt mediebranschorganens oansvariga fjårtisar som inte ser kulturella värden i något annat än det som ger dem pengar i plånboken. Låt polis, åklagare och domstolar sköta rättsskipningen.